När Organismens förra album ”Om Gud vill och vädret tillåter” var det rena sensationen för alla som hade följt Uppsalarapparens karriär. De eftertänksamma och självutlämnande texterna med djupa funderingar kring livet var ungefär så långt man kunde komma från chockrapparens tidiga alster med Mobbade Barn Med Automatvapen och hans tidiga solosläpp. Plötsligt gick det inte längre ut på att provocera lyssnaren med rader om att skita i allt, knulla dvärgar och dissa alla som gick att dissa.
Istället för ett språkbegåvat monster trädde en människa med både positiva och negativa sidor, känslor och samvete fram. En del fans hyllade det nya direkt medan besvikelsen fick andra att hojta om pretentiöst dynga och dra åt andra håll. För egen del saknade jag den gamla Organismen och gillade den nya på samma gång. En del var sig likt också. Den mästerliga lekfullheten i texterna fanns kvar även om språkkonsterna nu användes för att leverera berättelser istället för att bara finnas för sin egen skull. Och Dj Larges produktioner som ofta tonar ut och sätter texterna i första rummet.
”Om Gud vill och vädret tillåter” är fortfarande ett album som håller, även om förvåningseffekten, gjorde det extra intressant. Känslan av att höra något helt nytt och känslan av att höra en artist som är extra vass för att han hittat en ny väg att gå. När han släpper sitt andra album som ”den nya Organismen” är den känslan borta. ”Alla kungar bär inte krona” är mer som ett vanligt album från en bekant artist, som låter ungefär som förväntat. Bara mindre påtaglig och distinkt än vanligt.
Texterna är som vanligt briljanta. Det finns ingen rappare i landet som är lika skicklig på att vända och vrida på ord så att det låter både bekant och avigt samtidigt. Vad som saknas är låtarna som sticker ut och får det att lyfta. ”Uppsala” där Markus Krunegårds ”Åh Uppsala” samplats i refrängen är en träffande beskrivning av hemstaden och singeln ”Jag och min guzz” är en skön vi mot världen-dänga. Men mest tuffar plattan på i ett angenämt tempo. Det är småskönt att sitta och njuta av snygga formuleringar om att livet blivit enklare att leva nu till avslappnande musik, men man tröttnar lätt också.
Organismen måste kanske inte vara arg för att vara bra, men för att något ska blir riktigt bra krävs en hunger som verkar saknas just nu. Precis som han rappar så ”dräper han konkurrenterna” textmässigt även när han går på halvfart, men när det kommer till Organismen är man ovan vid mellanskivor.