Elvistolkarna Göran Engman, Svenne Hedlund och Eva Eastwood står vid mikrofonen.
– Den gängse historien går så här: Elvis föds, upptäcks av Sun Records, gör lumpen, går över till RCA, medverkar i dåliga filmer, gör comeback 1968, blir fet och dör, förklarar konsertarrangören och mångårige Elvistolkaren Kent Wennman från Uppsala.
Enligt honom överskuggas ofta Elvis Presleys musikaliska historia av berättelsen om kungen, ikonen och fenomenet Elvis. I flera år har Kent Wennman därför försökt att tränga djupare bakom den officiella bilden av Elvis Presley, bland annat vid de populära konserterna på Uppsalas sommarscen Parksnäckan. I helgen är det dags igen då han agerar kapellmästare under tre konsertkvällar helt tillägnade rock ’n’ roll-kungen.
– Elvis Presleys albumutgivning var en smärre katastrof. Stora låtar blandades upp med rent bottenskrap och många mästerverk släpptes bara på singel. Elvis var dessutom inte bara rockkung. Han spelade också in soul-, country- och gospelklassiker. Det vill vi visa, säger Kent Wennman.
Först ut bland gästartisterna är skådespelaren och Elvisvännen Göran Engman som uppträder i kväll, tisdag. På onsdagen är det sedan dags för den svenske poplegendaren Svenne Hedlund att framföra Elvislåtar på sitt sätt. Sist ut på torsdagskvällen blir artisten Eva Eastwood, en Elvisdyrkare av stora mått.
– Vem älskar inte Elvis? Han har hängt med i mitt liv ända sedan jag var liten och jag började rota i skivbackar för första gången. Vanligtvis sjunger jag låtar som jag har skrivit själv men det ska bli kul att för en gångs skull fokusera helt på en annan artist, och någon mer fantastisk artist än Elvis kan jag inte tänka mig, säger hon.
50-talskänslan kommer att finnas där, lovar hon. Men någon Elvisimitatör blir hon aldrig.
– Till att börja med så är jag ju kvinna. Det blir lite svårt. Dessutom går det inte att spela in en bättre version än originalet av Don’t be cruel, till exempel. Det är omöjligt. Jag får göra Elvis på mitt sätt, säger hon.
En av poängerna med de tre Elviskvällarna på Reginateatern är också att det ska handla om tolkningar, inte om imitationer.
– Det är vår grundvision. Man kan se det som en sorts protest mot alla ”lookalikes”. Vi vill inte larva till det, säger Kent Wennman.