Nya album

COLDPLAY
[Kaja4]
Mylo Xyloto
(Parlophone/EMI)

POP. Vet inte hur många gånger jag ändrat betyg på denna platta, från en fyra tillbaka till en trea, och tillbaka igen ... Nu blir det dock en fyra, även ett ojämnt Coldplayalbum är mer spännande än det mesta annat, även om nu spretigheten beror på att de denna gång har inte mindre än tre producenter: Markus Davis, Daniel Green och Rik Simpson. På plussidan utan vidare finns dock att de tagit med sig superhjälten Brian Eno som kryddat hela anrättningen med ytterligare ljud. Mylo Xyloto är bland det roligare man kan lyssna på i ett par lurar just nu.

Fast anrättningen vore förstås inte Coldplay om det inte vore för de snygga melodierna, här handlar det om popsnickeri av den filigraniska sorten. Förutom släppta singeln Paradise finns Us against the world och Up in flames att massera öronen med. Lägger man till Chris Martins härliga röst så har man att leva för ett tag till. Under tiden kan man fundera på vad titeln Mylo Xyloto är bra till ...
Björn G Stenberg



NNEKA
[Kaja4]
Soul is heavy
(Sony)

SOUL/HIPHOP. Musik behöver ju inte vara nyskapande för att vara riktigt bra. Nneka blandar tung soul med lika tung hiphop och det låter precis som det ska. Ho behärskar sitt uttryck utan och innan. Albumet Soul is heavy är en rolig bekantskap som får dansfötterna att gå på automatik samtidigt som hjärnan får sin välbehövliga massage.

Lyssna bara på talande titlar som Lucifer, Restless och titelspåret Soul is heavy.
Björn G Stenberg


BOOM BIP
(Kaja3]
Zig zaj
(LEX/Cooperative)

ELEKTRONIKA. Bryan Hollon har producerat och remixat artister som Mogwai, Four tet och Super furry animals. När han gör musik på egen hand spretar genrerna åt alla håll, ibland blir det det syntpop i upptempo, ibland suggestiv ambientkänsla. Såväl artistnamn som skivtitel är tämligen onomatopoetiska, det både boomar och bippar och ziggar. En helhet saknas, men stundtals är det minnesvärt, som i Depechedoftande indiedängan Goodbye lovers and friends med Alex Kapranos från Franz Ferdinand på sång.
Maria Nilsson


JANE´S ADDICTION
[Kaja3]
The great escape artist
(EMI)

ROCK. Amerikanska alternativrockens ikoner Jane’s Addiction har sedan 1991 i princip inte gjort något vettigt förutom att splittras och återförenas ett oräkneligt antal gånger. Storhetstiden i slutet av 80-talet och albumkulmen Ritual de lo habitual 1990 bär dinosauriestämpel. Nu när ett fjärde studioalbum dyker upp är förväntningarna kolossalt låga. Men liket rör på sig på The great escape artist, Perry Farrell & co skakar ur sig ett koppel överraskande vitala låtar. Visst, inget att yla med i likt gamla Been caught stealing, men det är 2011 och Jane’s Addiction lever. Det är stort nog.
Jonas Kihlander


BLACK TUSK
[Kaja2]
Set the dial
(Relapse)

METAL. Att jordmånen för riktigt fet ”swamp metal” är god i Savannah, Georgia, vet vi sen Baroness och Kylesas framgångar. Black Tusk faller emellertid en smula djupare i träsket, Set the dial saknar nästan all form av förfining. Tvärtom lever de på ett betydligt grövre uttryck, en gyttjig charm som förvaltas väl av producenten Jack Endino (Nirvana, High On Fire etc). Att alla i trion på sant Georgia metal-manér tar hand om sången i en salig röra är också ett plus. Rätt vad det är skriver de bättre låtar också.
Jonas Kihlander



BRIAN WILSON
[Kaja2]
In the key of Disney
(Disney pearl series)

POP. Beach Boys-veteranen Brian Wilson fortsätter tolka den amerikanska musikskatten. Förra gången gjorde han Gershwin med godkänt resultat, nu kommer ett helt album Disney-melodier. Och det känns inte lika roligt, då Wilson främst valt senare decenniers ganska urvattnade filmlåtar, och bara några få av de gamla klassikerna som egentligen borde ligga honom närmare. De senare är skivans behållning, då främst en naivt charmfull When you wish upon a star. Och hur många svenskar visste att The bare necessities är originatitel på Baloos sång Var nöjd med allt vad livet ger…
Ulf Gustavsson