När det framgångsrika seriealbumet The Walking Dead för några år sedan blev tv-serie, förväntade sig inte ens upphovsmannen och producenten Robert Kirkman någon större framgång. Nu på väg mot sin fjärde säsong är succén ett faktum, med i snitt tre gånger så många tittare som hypade Mad Men. Varje söndagskväll bänkar sig miljoner amerikaner för att se expolisen Rick och de andra kämpa mot zombies och för överlevnad i en värld där alla normala samhällsstrukturer brutit samman (i Sverige kan vi följa serien med några månaders fördröjning på TV11).
Det sista decenniet har zombien bokstavligt talat rest sig ur sin grav och nått närmast en stjärnstatus inom populärkulturen, med allt från remakes av zombiefilmsklassiker som Dawn of the Dead till litterära mash-ups som Jane Austen-parafrasen Stolthet, fördom och zombier. På fredag har zombiefilmen Evil dead premiär, och Malmö stadsteater satte förra året upp en Ibsenklassiker i ny version - nämligen Gengångare och zombies. Varje stad med självaktning har numera en egen zombiewalk, där tusentals zombiesminkade deltagare hasar sig fram längs stadens gator, och den 11 och 25 maj håller Studieförbundet ABF Uppsala föreläsningar i hur man överlever en zombiekatastrof. Kort sagt – vi är redo för det värsta.
På samma sätt resonerade det amerikanska smittskyddsinstitutet CDC, då man i maj 2011 lade ut rubriken ”Beredskap 101 – zombieapokalyps” på sin hemsida. Men det var inte ett potentiellt zombiehot som beskrevs, utan grundläggande överlevnadstips vid katastroftillstånd. Är man beredd på en zombiekatastrof är man beredd på allt, menade institutet med konsekvent logik, och vann samtidigt hundratusentals nya sidbesökare.
Enligt Herman Geijer, zombieexpert och bloggare på sajten Nej tack Zombies, attraherar zombiegenren i princip lika stor del kvinnor som män eftersom den saknar det maktspel som ofta finns i andra skräckgenres. I zombiens värld finns ingen överordnad eller underordnad – massan av zombies blir i stället till ett stort och anonymt ”det”. Detta ”det” kan vi som åskådare i sin tur fylla med vad vi för stunden ser som största faran – viruspandemier, klimatförändringar, nazister… Kanske är detta tolkningsföreträde en del av förklaringen till zombiens nyvunna popularitet.
Den legendariske zombiefilmregissören George A. Romero sade en gång att vad zombies egentligen representerade för honom var någon form av global förändring, och hur vi människor lyckas eller misslyckas med att möta den förändringen. På samma sätt är det egentliga huvudtemat för The Walking Dead inte själva zombierna, utan hur människor reagerar på en potentiell samhällskollaps, formar grupper och utser ledare. De levande döda blir här till en form av katalysator med uppdrag att föra handlingen framåt, snarare än enbart blodtörstiga bestar. Och i en tid när konturerna av både en ekonomisk kris och oljedito växer sig starkare – blir det då zombies som får symbolisera våra värsta farhågor? Kanske är det lättare att handskas med skräcken för den hasande zombien, än med en illa skavande klimatångest.