Johan Heltne är mest känd som popmusiker. Få vet att han växte upp i frikyrkan Livets Ord och levde kvar i den tills hans föräldrar lämnade församlingen i mitten av 1990-talet.
– Det var i slutet av tonåren och jag hade alla mina vänner där. Jag kände ingen utanför. Så det tog kanske tre-fyra år innan jag själv helt hade lämnat.
Han säger att han aldrig upplevde någon press från församlingen att han skulle stanna kvar hos dem, men så ansågs inte heller hans föräldrar vara ”önskvärda”.
– Pappa drev då en kristen tidning som ifrågasatte vissa saker inom Livets Ord och det uppskattades inte av ledningen. Kritik skulle skötas internt.
Johan Heltne berättar att han från början inte alls tänkt skriva en bok om tiden där men när han fick idén till historien så kände han att den behövde skrivas.
– Det går att prata om boken på flera olika sätt. För det första är det en roman, inte en självbiografi. Sedan handlar berättelsen om Jonatan och Nina som går i gymnasiet, blir kära i varandra och vi följer deras liv ett halvår. Samtidigt är det en skildring av Livets ord genom Jonatans ögon, han som till skillnad från Nina har växt upp i församlingen.
I boken, som fått namnet ”Det finns ingenting att vara rädd för”, beskrivs bland annat hur Jonatan berättar för Nina om hur han vid ett flertal tillfällen blivit misshandlat utanför församlingen bara för att han tillhör Livets Ord. Det är en skildring som Johan Heltne kunnat skriva om utifrån sina egna erfarenheter.
– Jag har blivit misshandlad tre gånger på ungefär samma sätt som det beskrivs i boken. Det var under den här perioden en hatisk stämning i samhället mot Livets Ord och ungdomar som vill slåss hittar alltid sina skäl. Det här var vad som fanns då.
Den hårda kontrollen av ungdomarna inom Livets Ord är också högst påtaglig i stora delar av boken. Vid ett tillfälle blir Jonatan utfrågad av pastorn och ungdomspastorn om sin relation till Nina. Det är ett förhör som rör många detaljer av privatliv och som även slutligen leder till att både Jonatan och Nina blir avstängda från Livets Ords skola i en vecka. De får därtill svära på att inte umgås under resten av gymnasietiden – varken på eller utanför skolan – annars tillåts de inte gå kvar.
– Det här har inte hänt mig personligen men jag vet åtminstone två gånger då gymnasieelever blivit avstängda från skolan för att de haft sex eller något som varit i närheten av sex. Och det är ju bara fruktansvärt, säger Johan Heltne.
Magnus Dahlberg, pressansvarig på Livets Ord, säger till UNT att han har mycket svårt att tro att någon har blivit avstängd från skolan på sådana grunder.
– Det är i så fall hans upplevelse av något som hänt för tjugo år sedan. Det här är inget som präglar vår skolverksamhet och vi kan inte stänga av elever hur som helst. Men inom församlingen har vi en klassisk, kristen, konservativ syn på sex – det är något som hör hemma inom äktenskap, säger Magnus Dahlberg.
Johan Heltne har flera gånger fått uppleva att det inte varit helt lätt att skriva en bok som berättar om Livets Ord.
– Det har varit komplicerat. Personer i min närhet har varit nervösa över vad den här boken skulle bli och även för personer som lämnat Livets Ord för 10-15 år sedan kan det vara ett svårt och känsligt ämne. Men flera vänner som varit med i församlingen tycker att det trots allt är en viktig berättelse, menar Johan Heltne.
I söndags nåddes Sverige av nyheten att Ulf Ekman, pastor och grundare av Livets Ord, har beslutat att lämna församlingen och konvertera till katolicismen. Johan Heltne är mycket kritisk till det abrupta sätt Ulf Ekman valt att lämna.
– Jag har inte full insyn i det här men det ser ut som ytterligare ett svek, den här gången mot de vanliga medlemmarna i församlingen som inte förstått att det varit på gång. Ledarrollen betonas väldigt starkt inom Livets Ord och Ulf Ekman har varit en odiskutabel ledare sedan dag ett.
I debattartikeln i Dagens Nyheter där Ulf Ekman annonserade sin avgång ber han även om ursäkt för det lidande enskilda individer kan ha fått i kontakt med Livets Ord. Johan Heltne tycker dock att det inte känns så genuint.
– Han vägrar inse vidden av den själsliga förödelse han är ytterst ansvarig för. Det handlar om hundratals människor, kanske tusentals, inte bara några enskilda individer. Talar han så här kan ingen ta honom på allvar. Men jag hoppas såklart att detta kan leda till någon uppgörelse med det förflutna. Men personligen har jag för länge sedan tappat hoppet om det och ingenting av det han sagt nu tyder på det.
Han säger att han inte förväntar sig att någon i Livets Ord kommer att läsa boken men att det vore intressant att få höra vad de tycker.
– Kanske skulle Ulf Ekman se bättre vad han är ansvarig för om han läser boken. Det är ju en spegling av livet där som borde tas på allvar eftersom många av oss som växte upp i Livets Ord har lämnat församlingen. Berättelsen kanske kan ge en förståelse för varför.
Med allt detta i bakhuvudet har han varit försiktig med själva framställningen så att historien faktiskt är öppen för flera tolkningsmöjligheter.
– Jag presenterar inga egna analyser av det som händer utan försöker visa upp historien lite som i en film där man får följa karaktärerna men där inga förklaringar ges. Men det är ju klart att det finns en kritisk blick i det jag skriver – det är det svårt att komma ifrån. Jag vill ändå visa hur unga människor präglades av den här miljön.