– Improvisationsteater är estradkonst som händer i samma minut som publiken ser det. Det är teater utan manus och allt kan verkligen hända, säger Sandra Jogenby, producent på Reginateatern.
– Det bygger på samspel mellan aktörerna i gruppen, att de är bra på att lyssna på varandra. Ingen vet vartåt det barkar med handlingen i en improvföreställning.
Sandra Jogenby är själv med i improgruppen Teater Prego, som är medarrangör till Swimp, Sweden International Improv Festival, som äger rum för första gången på Reginateatern. Festivalen tjuvstartade under tisdagskvällen med en workshop för nybörjare. Men i kväll, onsdag, börjar själva showerna. Varje kväll till och med fredag ska fyra olika grupper improvisera efter eget huvud i cirka 30 – 40 minuter vardera.
Men de kan också ha hjälp av publiken, som kan få ge förutsättningar till vad som ska hända på scenen. Publiken får ge vad Sandra Jogenby kallar olika typer av motstånd, det vill säga instruktioner som utmanar aktörerna. Att alla repliker de ska säga ska börja på en viss bokstav, till exempel, eller på vilken plats de ska tänkas befinna sig.
En form av improv är teatersport, där ensemblerna får tävla i scenisk fyndighet och utmanas av publikens önskningar om vad de ska göra och under vilka förutsättningar.
– Det handlar om att publiken och aktörerna får bejaka varandra. Ibland brukar vi be om att få fysiska ting från publiken, som en en hel väska, packad med för oss okända saker och så ska vi spela något utifrån dem. En gång när vi gjorde det var det en stor morakniv i ...
En annan populär utmaning för improvisatörerna är att några är "dockor" och några andra är "dockskötare". Dockskötarna har alltså makten över över dockorna, bestämmer vad de ska säga och håller i osynliga trådar till deras lemmar.
Grupperna på festivalen kommer från Finland, USA, Storbritannien, Danmark och Italien. Alla föreställningar ges på engelska. Både föreställningar och workshop är öppna för allmänheten.
– Publiken känner nog på sig att improvisatörerna på scenen ger mycket av sig själva. Jag tror att det är så underhållande därför att man känner igen sig och inser att aktörerna bara är människor, precis som vi alla är, säger Sandra Jogenby.
susanne.sigroth-lambe@unt.se