En del kännare av ämnet påstår att nyckelharpans intåg i Norduppland är belagd på kyrkomålningar redan på 1400-talet. Men det är inte vetenskapligt säkerställt.
– Nyckelharpans ursprung är oklart, men förmodligen finns rötterna i vevliran, ett medeltida instrument med tangenter. Någon instrumentmakare kom på att man kunde ersätta veven med en stråke, säger Peo Österholm.
Att nyckelharpan förekom i Norduppland på 1600-talet anser Peo Österholm är klarlagt. Och här kommer hans tes om varför instrumentet fick sitt fäste just här in.
– Det beror på en välvillighet hos järnbrukens ägarsläkt de Geer. Efter den förste de Geers död på 1600-talet spreds ägandet av bruken på sönerna och nyckelharpskulturen fortsatte just där. Forsmarks bruk däremot ägdes inte av släkten de Geer och därför har jag inte heller kunde belägga en enda nyckelharpspelare där, säger Österholm.
Att spelmanskulturen hänger ihop med järnbruken anser Österholm bevisas av att kulturen avtynade i takt med att järnbruken lades ned. Med ett undantag, Österbybruk. Där överlevde järnbruket – och så även spelmanstraditionen.
– Och det var just i Österbybruk som folkmusiken fick ett uppsving på 1960- och 1970-talen, säger Österholm.
Det finns järnbruksorter i landet som har en spelmanskultur, men inte en nyckelharpskultur som i Norduppland. Och Norduppland är fortfarande ett världscentrum. Nyckelharpor har blivit populära i andra delar av världen, men världseliten bland i byggarna finns enligt Österholm här.
– Norduppland är Sveriges Cremona, säger han och jämför med staden i Italien som är centrum för världens fiolbyggande.
Hans bok handlar om musikhistoria och järnbrukshistoria till lika delar och den illustreras av fotografen Eva Wernlid.
– Jag har ett svärmiskt förhållande till folkmusik och svensk folklig kultur, säger hon.
Källmaterialet består huvudsakligen av äldre litteratur. Särskilt mycket primärkällor finns inte. Ingen av de stora nyckelharpsspelmännen från den första hälften av 1800-talet – till exempel Byss-Calle från Östanå i Älvkarleby – lämnade något arkiv efter sig. I vart fall har Österholm inte forskat i dem.
Hans bok är färdigskriven och nu återstår bara produktionen. Den kommer att ges ut av Atlantis förlag i vinter. Bokens titel blir Jernet och harpan. Peo Österholm har tidigare skrivit två böcker, Buskspel (2005) och Vi ses i Bingsjö (2009)