I mer än fyrahundra år har den katolska kyrkan firat Franciskusdagen den 4 oktober. I USA är det vanligt att barn denna dag tar med sig husdjur till kyrkan för att de ska välsignas – Franciskus är nämligen både djurens och miljöns skyddshelgon. Men vem var då egentligen detta i dag så firade helgon?
– Min ambition har varit att skala av helgonglorian och det romantiska skimmer som kommer med den, och istället visa upp Franciskus som han verkligen var. Helgon har annars i regel upphöjts och beskrivits som helt felfria, säger Gunnar Granberg, teologie doktor i kyrkohistoria vid Uppsala universitet som nu utkommit med boken "Franciskus av Assisi – sökare, poet, revolutionär".
Det var under sin tid som präst vid Svenska kyrkan i Rom som han på allvar kom att intressera sig för helgonet. Med närheten till pilgrimsmålet Assisi gjorde Gunnar Granberg många besök i staden, och fascinerades av hur den drog så många människor.
– Hur kom det sig att ungdomar reste långväga, ibland ända från Indien, för att besöka Assisi? Och vad var det som lockade dem så med Franciskus? Allt detta fascinerade mig verkligen.
Franciskus föddes någon gång 1181 eller 1182 i Assisi som son till en förmögen klädeshandlare och vad man tror vad en fransk adelsdam. Han levde som ung man ett privilegierat och bekymmerslöst liv, men kände samtidigt en allt större tomhet och började söka efter vad han ville med sitt liv. Efter ansatser att tjäna Gud som riddare återvände så Franciskus till Assisi efter en uppenbarelse i en dröm, och ett helt nytt slags sökande tog vid.
Hans avgörande omvändelse kom med dåtidens stora spetälskeepidemi, där sjukdomen sågs som ett straff för begångna synder och där de sjuka stöttes ut ur samhället. En dag mötte Franciskus en spetälskesjuk man då han red på vägen, och fann sig plötsligt kliva av sin häst för att inte bara omfamna utan även kyssa den sjuke. En glädje och frid ska ha fyllt hans hjärta, och mötet kom att prägla resten av Franciskus liv och gärning, där han kom att avsäga sig alla materiella egendomar för ett liv i fattigdom.
– Det han främst eftersträvade var dock en inre egendomslöshet, att leva fritt och enkelt. Samtidigt var han en levnadsglad människa, som alltid hade nära till skratt och ofta spelade och sjöng. Vid predikningar började Franciskus ofta med något mer lättsamt för att liva upp stämningen, och gick sedan över till de tyngre ämnena.
Det är kanske mest som djur- och miljövän många känner Franciskus, som enligt en legend i den franciskanska traditionen ska ha gett sig ut sjungandes på gatorna och uppmanat träd och fåglar att berätta för honom om Gud.
– I hans skapelsesyn hörde allt – blommor, fiskar, sol, hav och människor – samman då allt är Guds skapelse. Hade Franciskus sett dagens stora flyktingströmmar och hur vi hanterar dem, skulle han peka på att de här människorna inte är våra fiender – tvärtom är de våra vänner.
Var då Franciskus den revolutionär han ofta beskrivs som?
– Kanske inte i ordets nuvarande betydelse. Men han var revolutionär i den bemärkelse att han ville återge kyrkan, som under den här tiden präglades av sina stora rikedomar och maktfullkomlighet, sin ursprungliga andlighet.
Under denna tid bedrev den katolska kyrkan blodiga korståg i syfte att driva bort muslimerna från Jerusalem och andra heliga platser kyrkan ansåg sig ha rätten till. Franciskus, som länge hade längtat efter att få komma i kontakt med muslimer och lära mer om dem, fick chansen att följa med en grupp korsfarare till Egypten där han bodde en tid hos sultanen.
– Dåtidens påvar kallade Muhammed för "en falsk profet", medan Franciskus istället propagerade för brödraskap och sade sig ha blivit bättre behandlad hos muslimerna än hos de kristna. I hans skapelsesyn fanns inga fiender, och det är något vi kan lära otroligt mycket av i dessa dagar.
Efter Franciskus död 1226 spreds hans lärjungar franciskanerna i Europa, och inom några decennier fanns de i städer som Uppsala, Visby och Enköping.
Vad tror du att Franciskus säga om han landade i dagens samhälle?
– Han skulle nog mana till en enklare och inte fullt lika individualistisk livsstil. Sedan skulle han också reagera på dagens övertro på tillväxt, att det skulle vara något som skapar mening i livet, säger Gunnar Granberg och avslutar:
– Och sist men inte minst skulle han nog ha en del att säga om att en procent av världens befolkning i dag äger mer än resten av alla andra tillsammans.