Nu visas Pettson i original

I början av 1980-talet skickade Sven Nordqvist in ett manus till en bilderbokstävling som bokförlaget Opal anordnade. Det ledde fram till debuten Agaton Öman och alfabetet. Två år senare kom uppföljaren Pannkakstårtan, den första av nio böcker om den charmige enslingen Pettson och hans katt Findus, och resten står, som det brukar heta, att läsa i den svenska bilderbokshistorien. Pettson och Findus, böckerna om Nasse och illustrationerna till Tomas och Jujja Wieslanders Mamma Mu har mött en närmast osannolikt stor läskrets. 26 år efter den första Pettson-boken har Sven Nordqvist haft nöjet att se sina första läsare bli vuxna och välja hans böcker till sina egna barn.
— Jag märkte ju ganska snabbt att de blev efterfrågade, förlaget ville ha mer och folk började veta vem jag är. Numera kan jag träffa människor som känner igen mina bilder från att de var barn, och det är kul, säger Sven Nordqvist när UNT hälsar på under pågående hängning i Bror Hjorths Hus.

Längs väggarna hänger ett stort antal minutiöst utförda originalillustrationer och i ett hörn har bilderboksmakaren, som också har producerat en rad lekskulpturer, byggt upp en autentisk kopia av Pettsons snickarbod. På rak arm tror han inte att det blir några fler Pettson-böcker, men det märks att han trivs i miljön. Och Pettson brukar ofta uppfattas som författarens alter ego.
— Ja, jag tycker ju om att snickra själv, så det kom naturligt att han blev likadan, och jag var på några gårdar när jag var barn och trivs på landet. Det gav väl miljön. Det har mest visat sig att vi är ganska lika, det var inte meningen från början. Då var han bara en gubbe i en berättelse. Men jag gillar honom, och det är nog mycket för att vi är så lika.

Att lämna sina mest älskade figurer bakom sig handlar för Sven Nordqvist mest om att söka nya utmaningar som tecknare, och skulle det dyka upp en lämplig idé är det inte omöjligt att duon gör comeback. De stora framgångarna har fött stora krav och förväntningar.
— Det är det som är så svårt. Särskilt de egna förväntningarna. Jag är över 60 år och kommer aldrig att bli så bra som jag tänkte att jag skulle bli när jag var 20. det är viktigt att våga ta nya vägar som tecknare, säger Sven Nordqvist och tillägger att hans framtida böcker antagligen kommer att likna hans senaste, den Augustprisade Var är min syster?.

Var är min syster? är en episk fabel som kastar sig ut över både litteratur- och konsthistoria i en odyssé där en liten mus letar efter sin lilla syster. Den detaljrikedom som ofta har varit Nordqvists adelsmärke har här tillåtits implodera fullt ut och bilderna, som också visas på Bror Hjorths Hus, kan fånga både stora och små läsare nästan hur länge som helst. I Var är min syster? började Sven Nordqvist med bilderna, för att skapa texten i efterhand. Det gav mersmak.
— Det var en frihetskänsla. Jag har kommit underfund med att det är bättre att börja med bilderna. Jag är egentligen inte så intresserad av att skriva, det är tecknandet jag gillar. Jag hade sparat mig länge och höll i alla fall på i ett och ett halvt år med den. Den är rolig, men det är svårt att komma på något bättre. Och det nya ska ju alltid vara bättre.

Pettson och Findus med vänner, Bror Hjorths Hus, 25 april-7 juni.

Nu visas Pettson i original

Pettson och Findus skapare Sven Nordqvist har för länge sedan sprängt gränsen och gått från populär till folkkär. Nu visar han en rad originalillustrationer på Bror Hjorths Hus.