Det brittiska gothbandets musik har varit närvarande i författaren Marcus Birros liv, i både sorg och lycka. Hans nyfödda dotter heter Severina i andranamn, efter en av The Missions låtar.
– Ett annat av mina barn dog efter födseln. På begravningen spelade vi ”Butterfly on a wheel”. The Mission har verkligen varit viktig för mig, säger Marcus Birro.
Hardcorefansens stora dröm är att få möta sina idoler. Men Marcus Birro och vännen och musikern Mats Lerneby gick steget längre. Efter ett lyckat framträdande i Kristianstad för ett par år sedan spånade de om att göra en föreställning med Birros texter tonsatta av någon av deras hjältar. Varför inte Wayne Hussey, från The Mission?
– Vi fick den här lite konstiga idén att skicka ett mail till honom och fråga om han ville vara med. Och han sade ja! Fy fan, tänkte jag, vad ska vi göra nu? Vi har ingen producent, inga pengar, gode Gud ...
Nu sitter Wayne Hussey i egen hög person i en sliten källarlokal på Söder i Stockholm för att repa inför turnén med Marcus Birro och Mats Lerneby. Men vad fick honom att bestämma sig för att kasta sig in i ett samarbete med en författare som är helt okänd utanför Sveriges gränser?
– Jag gillade idén, helt enkelt. Framför allt det här med att göra musik till texterna. Det skiljer sig från annat jag gjort. Jag har alltid bara skrivit låtar till mig själv eller till ett band tidigare, svarar han.
På turnén, som drar i gång på Södra Teatern i Stockholm den 23 oktober, läser Marcus Birro texter ur sin senaste roman ”Att leva och dö som Joe Strummer” - en berättelse om vänskap, åldrande, drömmar och vårt behov av hjältar. Wayne Hussey bidrar med gamla och nya låtar.
– Vilka vet jag inte ännu. Jag skulle vilja ändra innehåll varje kväll för att göra det intressant för mig själv. Och för att hålla de där två på tårna, säger han och nickar mot Birro och Lerneby.
Visst är Marcus Birro nervös inför turnén. Men inte så mycket för sin egen, eller Wayne Husseys insats. Han oroar sig för att minibussen de reser runt i ska gå sönder, eller att publiken ska svika.
– Jag hoppas att folk ska förstå att det är en show med ett stort hjärta som skojar med alla de stora drömmar jag hade när jag gick omkring i tajta byxor och smink och trodde jag var rockstjärna. Men även om det bara kommer fyra personer och ser oss är det här en dröm som går i uppfyllelse.