Nostalgi från Tennis Bafra

Rock. Har jag sett det här bandet i Kalmar nations källare någon gång under 1990-talet? Inte? Märkligt, det känns så att lyssna på Uppsalas Tennis Bafra. Enligt egen utsago har de funnit sedan 1993, men hållit låg profil. 2012 finns de plötsligt utgivna och alla år av harvande hörs – men tidens gång hörs inte alls.

De håller igång som om 90-talet aldrig tog slut och smälter fort en nostalgikers hjärta. Tänk Pavement, långa instrumentalsjok, mild sång mot hårdhänt instrumenthantering. Märligt men roligt, med perfekt tempo och snygga låtar.