Diggiloo.
Med Sven-Erik Magnusson, Lill-Babs, Lotta Engberg, Andrés Esteche, Siw Malmkvist, Elisabeth Andreassen, Magnus Bäcklund, Jessica Andersson, Andy Foster, Ann-Louise Hanson, Thomas Petersson, Lasse Holm och kören Uppslaget. Fyrishov, onsdag.
Alla födda efter 1970 tycker att Style eller kanske Lena Philipson skulle ha vunnit Melodifestivalen 1986. Att segern gick till Lasse Holms och Monica Törnells E de det här du kallar kärlek? är inget annat än ett exempel på en ständigt pågående kulturskymning. Med det sagt så skulle man kunna se Diggiloo som Lasse Holms bidrag till att ge mer ljus i schlagerland. E de det här... avverkas snabbt, sedan lämnar Lasse Holm över till sina medföljande artister.
Naturligtvis görs det poänger på artisternas olika ålder och erfarenhet, naturligtvis ska varje artist få göra reklam för sig själv oavsett hur slätstruket det blir, naturligtvis är nostalgin själva förutsättningen för Diggiloo. Nostalgi för alla - i avslutningens medley får både Andrés Esteches årsgamla Just like a boomerang, den 21 år gamla Främling och den 31 år gamla Ring ring vara med. Det är signifikativt för hela Diggiloo-paketet: en övertro på att musikaliska örhängen hänger av sig själva och inte behöver särskilt mycket stöd.
Mångsidig blandning
Bara delvis gör Diggiloo skäl för sitt namn som schlagerturné: 65 av 97 låtar kan med mycket god vilja räknas till kategorin "svensk schlager." Vad som skiljer Diggiloo från hårt turnerande coverband är mest att man vet vad artisterna heter. Urvalet av låtar följer samma principer: en mångsidig blandning som ska passa så många som möjligt med största möjliga trivselfaktor.
Men stora, familjevänliga utomhuskonserter av det här slaget ställer dessutom krav som sätter effektiva stopp för alla slags uttryck som ligger bortom det a) tokroliga, b) stabilt svängiga eller c) omedelbart igenkännliga. För att kvalificera sig ska ett nummer helst ha lite av allt. Siw Malmkvist och Lill-Babs är de artister som ror i land den mångsidigheten, tack vare självdistans och genuin musikalitet.
Lotta Engberg och Elisabeth Andreassen återanvänder flera partier ur Kikki-Bettan-Lotta-turnén (inklusive skämt om Skara-Bert), Sven-Erik Magnusson gör en Sven-Ingvarskavalkad, Thomas Petersson är oförargligt fräck, Lasse Holm får - jodå - sjunga Cannelloni macaroni. Ibland är det riktigt underhållande, ibland är det riktigt tråkigt. Hade hela konceptet kokats ner till hälften av de tre timmarna skulle betyget sannolikt blivit det dubbla.