Nicolai Dunger faller över kanten
Rösten och herren är Nicolai Dungers andra skiva på svenska, den fina och krävande Nicolai Dunger sjunger Edith Södergran kom för ganska precis ett år sedan.
Foto:
Samtidigt är det svårt med en artist som Nicolai Dunger - eller ja, det finns knappast fler artister som Nicolai Dunger - som har finslipat just det lösa, nästan halvt upplösta, till ett fulländat uttryck. Kanske vill han helt enkelt att det här ska vara en skiva "på väg", lika trevande musikaliskt som textmässigt, med ett ålderdomligt uttryck men ändå på något sätt barnslig.
Men - nej, det fungerar inte. Det fungerar inte när han tar upp en frikyrkopredikande staccatosång i titellåten, och det fungerar verkligen inte när den naturmystiska Griften i älven övergår i en wailande Ja må du leva. Naivismen korsar gränsen till pekoral.
Paradoxalt nog för ett så komplext konstnärskap som Nicolai Dungers är skivan en rätt trivsam ljudmatta så länge man inte lyssnar. Men ägnar man den aldrig så lite uppmärksamhet så sticker enstaka textrader plötsligt fram ur de lågmält expressiva sjoken, och det är aldrig välgörande: "Jag kommer ihåg när Johan och jag spelade ishockeyspel", "du säger du sjunger så lätt men du måste bli herre över din kropp", och värst av allt när han i en högst solenn inramning plötsligt utbrister "vilken härlig stil du har där tjejen" - och det blir Robban Broberg av alltihopa.
Det enda som egentligen fungerar är ett par av skivans instrumentala spår, den inledande Sången över bron och den amerikanskt klingande Godnatt visan: vila nu - två låtar som också är de minst tillknäppta, minst tillkrånglade men detta till trots mest Nicolai Dunger-lika sångerna på skivan.
Nicolai Dunger
Rösten och herren
(Flesh Boat/V2)
Rösten och herren
(Flesh Boat/V2)
Så jobbar vi med nyheter