New York ger en försmak av paradiset
Arkitekturen, gatornas dragning men framför allt människorna är det som ger staden New York dess särprägel, skriver Bo-Ingvar Kollberg i en kulturrapport från ett försommarbesök i staden.
Laddat område
Att hela området är laddat med respekt och vördnad för de 2 749 offren efter attacken märks på många ställen. Turisterna stannar upp i eftertänksam begrundan. På stängslet som omger platsen har man satt upp fotografier på förödelsen för tre år sedan. Där finns även skyltar med de omkomnas namn.
Ändå är starten för uppförandet av de nya tornen nära förestående. På nationaldagen, den 4 juli, vill staten New Yorks senator George E Pataki att det första spadtaget skall markera den nya fasen. Även om det knappast kan bli en sedvanlig invigningsceremoni. En del av de gamla sotiga murarna tänker man bevara som ett minnesmärke. Samtidigt finns rester av stoftet från offren kvar.
New York i regn
Inge känner en människa riktigt som inte sett henne gråa. På samma sätt är det med storstäder. De första dagarna i juni möter New York besökaren med regn. Asfalten glänser, bildäcken åstadkommer kaskader av vatten från gatans ojämnheter, alla de gröna träden har valt en dov nyans. Till nyheterna sedan senast hör att den som så önskar kan bli vägledd runt i Lower East med en guide i mobiltelefonen. En karta visar vägen och man ringer upp från bestämda positioner och avlyssnar en röst som berättar.
Förutom arkitekturen och gatornas dragning är det människorna som ger New York dess särprägel. Här finns de, från världens alla hörn, alla former, färger och fasoner och alla språk. Ibland föreställer jag mig, att som det är i Central Park en solig söndag, måste det vara i paradiset.
Över en latte
Men trots rikedomen på olikheter går det ändå inte att gömma sig helt: "A tourist with a camera" utropar en mötande man på 104:e gatan. Med en mugg latte på en Deli i närheten är dock ordningen snart återställd. En dam tassar in och beställer kaffe. Vid ett bord i närheten sitter en yngre man med sin portföljdator. Jag sneglar när jag går förbi och ser att han skriver på ett drama. "Officer" heter en av rollerna, hinner jag uppmärksamma.
Längre upp på Upper West ligger Cathedral of St John the Divine. Katedralen är tänkt att överträffa det mesta i kyrkväg. Inuti den skulle såväl Notre Dame i Paris som katedralen i Chartres kunna rymmas. Den började uppföras 1892 och kommer att bli färdig tidigast om 50 år. Ett särskilt kor är tillägnat amerikanska författare med minnesplaketter över bl a Faulkner, Hemingway och Scott Fitzgerald. De har inte precis gjort sig kända för sitt fromma sinnelag.
Den största upplevelsen för en Uppsalabo är dock att jämföra det pågående bygget med hur vår egen domkyrka måste ha gestaltat sig för dåtidens medeltida sinnen under den långa tillkomsttiden. Så här tedde sig utsikten mot Domberget under flera århundraden.
Johanneskatedralen närbelägna Colombia University firar i år sitt 250-årsjubileum. Själva högtidsdagen uppmärksammades den 19 maj. De imposanta byggnaderna kring ett vidsträckt campus får vårt eget betydligt äldre och mera anrika universitet att kännas lite småväxt. På trappan upp till Low Library finns skulpturen med Alma Mater. Hon är dock en annan dam än den i vars tjänst Uppsalaprofessorn Thure Stenström befinner sig i sina nyligen utgivna memoarer. Stenström tillbringade ett år vid Harward, en bit längre norrut. Varför stannade han inte i det här landet när han hade chansen, är en tanke som infinner sig.
Jubilerande subway
En annan jubilar detta år är New Yorks tunnelbana, den som heter subway. Innan den byggdes kunde det ta timmar för människorna att komma till sina arbeten. Men efter den 27 oktober 1904 hade man tillgång till det snabbaste transportmedlet i hela världen. Färden mellan Downtown och Harlem tog bara en kvart. I varje fall enligt reklamen. Resan gick på en nickel (fem cent).
@3a Text:I dag är det lite dyrare. Så kostar det t ex två dollar att ta sig till Brooklyn på vars stora teater, BAM, Dramaten brukar uppträda vid sina gästspel. Gräddhyllan i denna stadsdel är Brooklyn Heights. Här har under årens lopp storheter som Walt Whitman, Arthur Miller och W H Auden bott.
Guideboken bakifrån
Den som börjar i slutet av guidebokens beskrivning närmar sig området bakifrån. Vid Colombia Heights är texten lite otydlig. En mötande vandrare med samma bok och ute i samma ärende men från rätt håll kommer dock till hjälp: "142 är där borta", säger han och pekar mot huset där Norman Mailer bor. Annars torde Paul Auster vara stadsdelens i dag mest berömde författare.
Vid månadsskiftet maj-juni har teatrarna börjat ta sommarlov. I varje fall de som inte har musikaler på repertoaren. Men Londonbördiga Aquila Theatre i The Baruch Performing Arts Center vid 25:e gatan ger Shakespeares Othello. Det är en uppsättning omplacerad till vår egen tid och tänkt förlagd till en brittisk militärbas på Cypern.
I biljettkassan tillfrågas lämpliga proselyter i publiken om de vill delta i föreställningen. Den som accepterar erbjudandet får vara statist. Korta, precisa och lågmälda instruktioner under skeendets gång från de riktiga skådespelarna ger anvisningar om scenerierna. Så får den som annars är van att med kritikerögon betrakta vad som pågår i tur och ordning agera uppvaktning vid utnämningen av Cassius och sedan vara både venetiansk senator och kafégäst på arenascenen.
New York-debut
Det blir en lika berikande som spännande upplevelse. De riktiga aktörerna gör sina roller med all upptänklig inlevelse i detta våldsamma svartsjukedrama. Lloyd Notice är en mäktig Othello, som faller på eget grepp. Frågan är dock om någon kan överträffa Anthony Cochranes intrigör Jago i suverän manipulationskonst. Men även statisterna sköter sig bra. Någon annan förklaring finns knappast till den varma applåd de får av skådespelarna på slutet. En t-shirt med påskriften "Dare to promenade" blir det synliga beviset och en ytterligare belöning till dem som begått sin debut på en New Yorkscen denna kväll.
Så jobbar vi med nyheter