Neutraliserad poesipop

POP. Det mest utmärkande för Bo Sundströms musikaliska gärning är att ta det säkra för det osäkra. Jag har aldrig hört honom ta en musikalisk eller känslomässig risk (knappast heller en kvalitativ). Kanske är det därför han var förstahandsvalet - och faktiskt passar så bra - som sångare när musikern Fredrik Jonsson komponerat musik till en Pär Lagerkvistskiva. Ett par av låtarna på skivan har ett fint anslag, men de slätas snabbt ut när dikterna ska formas in i ett tämligen fyrkantigt behandlat popkoncept, och Bo Sundströms (och, mer i bakgrunden, Frida Öhrns) röst låter dem smidigt glida förbi utan att alls ta spjärn mot Pär Lagerkvists ord. Dikterna neutraliseras men ger förstås lite finkulturell air åt den varuhusanpassade musiken - och så klart åt cd-hyllan.

Neutraliserad poesipop

Jag har aldrig hört Bo Sundström ta en musikalisk risk och knappast heller en kvalitativ. Därför blir duoskivan med Frida Öhrn lagom finkulturell och varuhusanåpassad, skriver Mårten Markne.