Ne-Yos utveckling överraskar

R'n'b. Ne-Yo, mannen med sammetsrösten och guldpennan, tar en paus i att skriva hitlåtar åt andra artister och gör sitt tredje soloalbum. Och det man slås av nästan direkt är att Ne-Yos framtoning är så avslappnad, i en genre som befolkas av många överspända artister.

Year of the gentleman innehåller till exempel inga gästspel av Akon, Li'l Wayne eller andra kändisar - och det sneglar ibland åt ett annat håll än andra r'n'b-artister, nämligen åt den europeiska dansmusiken. På många sätt är det ett popalbum med soulsång, lyssna bara på supereleganta Closer, eller kyliga Miss Independent. Någon enstaka ballad (främst Mad) kammar hem väl enkla poänger och hade gärna fått säljas till en annan artist, men i stort fortsätter Ne-Yo att utvecklas på ett högt sympatiskt sätt.

Ne-Yos utveckling överraskar

På skivan Year of the gentleman slås man av Ne-Yos avslappnade framtoning, i en genre som befolkas av många överspända artister, tycker Johanna Åberg.