Närbilder ur vardagen blir fantasilandskap

I ett svart rum står en jättelik spettekaka på ett bord och väntar på hungriga munnar. Glasyren rinner färggrann över bakverkets bulliga väggar. Lockande? Äckligt?
- Det är frosseriet, det överdrivna, placerat i vardagen, säger konstnären och visar på bordet, stolarna och köksluckorna som bildar golv - allt från Ikea.
På de svarta väggarna i samma rum hänger två ljuslådor med svartvita bilder, något syns repigt i gråskalan - vad är det?
- En fullkomligt ren yta i stark förstoring. Jag vill visa visar att även det mest kontrollerade, den anorektiska hållningen till livet, bara är en dröm, säger Izabela Knochenhauer.

I nästa utställningssal visar hon stora ljusskåp med bilder av godis, lyxmat och rinnande saft. På golvet ligger såpbubblor (stora, i plast) på ett svart underlag. Besökaren ser bubblorna fångade ögonblicket innan de skall brista. Också här konfronteras besökaren med frosseriet och förgängligheten.
Izabela Knochenhauer disponerar även ett tredje rum. Där hänger fyra stora oljemålningar. Mot en metallgrå bakrund böljar och skummar vita former; bruntonade figurer eller föremål, kanske himlakroppar eller organismer i havsdjupen, skymtar perifert eller finns i fokus.
Eller hur?
- Det är min diskbänk, säger konstnären lakoniskt.

Hon har utgått från fotografiska närbilder av diskbänksytan efter en måltid. Rester av ketchup, glass och diskmedel är vad som "egentligen" finns i bilderna. Men när hon har målat sina stora målningar med billack och linolja, har allt blivit något annat än det var.
- Vi konstnärer måste försvara fantasin. Och vi kan hitta våra motiv på mycket nära håll, säger Izabela Knochenhauer.

Närbilder ur vardagen blir fantasilandskap

Hur ser våra livsmål ut? Att uppfylla alla våra drömmar med hjälp av konsumtion och frosseri? Eller vill vi kontrollera livet in i minsta detalj? Konstnären Izabela Knochenhauer problematiserar vår vardag och vår livshållning i en ny utställning på Uppsala konstmuseum.