Anisur Rahman, landsflyktig poet från Bangladesh, är ett socialt geni. Flera var de som under torsdagskvällens litterära vinterfestival på Stadsbiblioteket vittnade om hans förmåga att dra människor till sig. Under hösten har han tillsammans med Ola Larsmo och Håkan Wester drivit litteraturworkshops, ett slags kurser i kreativt skrivande med inbjudna författare från Uppland. I ryggen har de haft Studiefrämjandet och Uppsala kommun.
Rahman berättar att då han först kom till Uppsala tyckte han att det var något som saknades i det offentliga rummet. ”Det behövdes ett forum för litteraturen, i bred bemärkelse, för alla åldrar och för alla typer av människor. Det föll sig naturligt att det skulle vara på ett bibliotek.”
Vinterfestivalen inleddes med glöggdrickande och pepparkaksätande. Hedersgästen, den världsberömde Tomas Tranströmer hade försenats av trafikkaoset. Men så kom han. Festivalen kunde börja.
Uppsalabon Emma Hortlund är en av dem som följt Rahmans seminarium. Tillsammans med några andra workshopdeltagare ska hon läsa upp egna alster. Lite nervös är hon.
– Jag har aldrig läst inför publik tidigare. Jag skriver bara låttexter, så det är lite ovant att läsa utan att höra någon musik, säger hon.
Under hösten har hon gått på så gott som alla skrivarverkstäder.
– Det har varit otroligt givande fortsätter hon. Främst därför att författarna varit så generösa med att berätta om sina personliga erfarenheter, men också för att Anisur ger så bra feedback på det man skrivit.
Kvällen bjöd på flera intressanta programpunkter: personliga reflektioner om det litterära Uppsala och om länets kulturpolitik, uppläsningar av Maria Ripenberg, Mats Kempe, Stefan Helgesson och Magnus Dahlerus. Jayant Bäckström tolkade den arabiska poeten Laala till ackompanjemang av Mohammed Asayesh på santoor, ett slags cittra. Ola Larsmo talade om diktens Uppsala. Han menade att författare som Lars Andersson, Åke Smedberg och Elsie Johansson lyckas ge oss annan stad än den som kan fångas på bild. I deras texter framträder en ny dimension, kanske inte helt sanningsenlig, men djupare och mer betydelsefull.
UNT:s Anna Ehn presenterade bokåret ur ett Uppsalaperspektiv. Särskilt framhöll hon Mia Öströms lyriskpoetiska Den du söker finns inte här och Katarina Kieris Morbror Knuts sorgsna leende.
Jag frågar Anisur Rahman varför de valt att bjuda in just Tranströmer. Svaret kommer fort: ”
– Hans dikter tar sig över alla språkbarriärer. Hans röst är en del av den stora världen. De litterära mötena på Stadsbiblioteket har verkat i hans anda. Det är en stor ära att han har kommit hit i kväll.