Uppsala stadsteater har länge haft en vision om att lyfta fram dagsaktuella händelser på scenen. Med monologen ”Språket och tystnaden” har man velat belysa situationen i Syrien och i synnerhet den syriske poeten och vänsteraktivisten Faraj Bayrakdars situation som politisk fånge. Pjäsen, som har urpremiär den 31 mars, baserar sig på Bayrakdars bok ”Språkets och tystnadens otaliga svek” och spelas både för allmänheten och som skolföreställning för Uppsala läns gymnasieelever. I rollen som fånge nummer 13 syns skådespelaren Francisco Sobrado.
Vad handlar monologen om?
– Det finns många ingångar men för mig handlar pjäsen främst om att komma närmare verkligheten. Här i Sverige har vi det så tryggt på många sätt, samtidigt som vi har en distans och en avstängdhet till det som pågår ute i världen. Jag hoppas ungdomarna som ser pjäsen verkligen ska bli berörda på insidan och att de får en djupare förståelse än det som nyheterna pumpar ut om alla dessa människor som flyr från Syrien. Jag tror att vi i väst har svårt att förstå vidden av alla de ohyggligt hemska händelser som de gått igenom, säger Francisco Sobrado med eftertryck.
Pjäsens handling utspelar sig i den syriska säkerhetstjänstens fängelse där en poet, tillsammans med många andra kulturarbetare, sitter fängslad i hela 14 år, utan att veta om och när han skulle släppas ut.
– För Faraj Bayrakdar var poesin räddningen. Att klä sina erfarenheter med ord var hans sätt att ta sig igenom tortyr, förnedring och ovisshet – utan att bli galen. Fångarna turades om att skriva i mörkret under täcke och över hälften av boken skrevs på sprött cigarettpapper som smugglas ut.
”Språket och tystnaden" är visserligen en enmansföreställning men bygger till stor del på projektioner av olika miljöer, men också av fängelsedirektörens talande mun som gör att pjäsen pendlar mellan monolog och dialog, vilket skapar en större dynamik i uppförandet.
Nyligen träffade Sobrado också författaren och diskuterade pjäsen.
– Jag är verkligen tacksam för att Faraj ville dela med sig, för även om jag kan hitta en viss förståelse och en ”klang” som ekar i mig från det min styvfar varit med om av tortyr och fängelse i Argentina, så hjälpte det mig mycket. Nu är jag är väldigt nyfiken på vad Faraj ska tycka om pjäsen, säger Francisco Sobrado.