När nätporr blir en drog

I februari 2000 bänkade sig 50 riksdagsledamöter i en fullsatt konferenssal på regeringskansliet Rosenbad. Motvilligt, men ändå med stort intresse, skulle de ta del av den omtalade dokumentärfilmen Shocking Truth och dess mycket grova sexscener.

Efter visningen rapporterade medierna om bleka politikeransikten, chock och bestörtning. Socialdemokratiska kvinnoförbundet valde att hänga ut kabel-tv-kanalernas direktörer med namn och bild, ”män som tjänar pengar på gruppvåldtäkter”.

Dåvarande kulturministern Marita Ulvskog diskuterade också ändringar i yttrande- och tryckfrihetslagstiftningen som en sista åtgärd för att komma åt den hårdporr som sedan några år tillbaka nådde ända in i svenskarnas vardagsrum via filmkanaler som Canal Plus och TV 1000.

I dag vet vi hur det gick. I stället för ett sanerat porrutbud så fick vi under 00-talet ett fullständigt obegränsat sådant. Att skriva sökordet ”porn” i Google i dag är som att öppna en dammlucka och bli översköljd av en aldrig sinande störtflod bilder, filmer, länkar och texter med pornografiskt innehåll.

Internet har blivit för sexmissbrukarna vad Las Vegas alltid har varit för spelgalningarna, en förförisk förbjuden frukt som snabbt kan förvandlas till ett fängelse för självdestruktiva.
- I och med att tillgängligheten har ökat så dramatiskt så har också en liten grupp människor fått lättare att utveckla ett beroende som de inte kan hantera, konstaterar UNT:s egen sexupplysare, Suzann Larsdotter, snart färdigutbildad sexolog och hälsohandläggare på RFSL-förbundet.

En av de vanligaste frågorna hon får som sexupplysare är hur man ska se på porrkonsumtion i ett kärleksförhållande. 
- Många undrar hur de ska hantera att deras partner tittar på porr. En del frågar om det är en sorts otrohet att onanera till pornografi om man har en partner. Jag brukar svara att det är upp till var och en att definiera vad som är acceptabelt. Tyvärr är det inte många som pratar om inställningen till porr med sin partner över huvud taget, säger hon.

Suzann Larsdotter konstaterar att fler har blivit mer positivt inställda till pornografi, i takt med att den har blivit mer lättillgänglig.
- En absolut majoritet av de unga, kvinnor som män, har någon gång konsumerat pornografi. Att man är nyfiken på sexskildringar som ung är inte heller något konstigt eller skamfyllt tycker jag. Problemet är när unga lär sig av porren och tror att det är så sex ska se ut.

Hon syftar bland annat på att pornografin domineras av stereotyper och ideal som sällan stämmer överens med verkligheten.
- I mainstreamporren ligger fokuset på mannens njutning. Det märks bland annat på att det är oerhört viktigt med penetration och att mannen ska ejakulera utanför kvinnan. Samtidigt finns det ett utseendeideal med silikonopererade kvinnor och rakade underliv, förklarar hon.

Samtidigt är Suzann Larsdotter kluven till den porr som sägs vara ämnad för en kvinnlig publik.
- Även den porren cementerar en stereotyp syn på könen där kvinnor förväntas kräva en romantisk och mjuk inramning för att bli kåta. Så behöver det inte vara.

Hon anser också att diskussionen om pornografin och könsmaktordningen är komplicerad.
- Helt klart är det så att porren oftast skildrar mannen i en maktposition. Samtidigt är jag lite allergisk mot när andra sätter sig till doms över folks sexuella aktiviteter och kallar människor för offer. Många män och kvinnor har lärt sig att bli kåta på maktspel, över- och underordning. Det är också få som skulle hävda att de tänder på politiskt korrekta sexskildringar, säger hon.

Porrexplosionen på nätet har inte minst inneburit att utbudet har diversifierats. Somliga debattörer talar till och med om en ”porrens demokratisering”.
- Amatörporren har blivit mycket vanligare, med naturliga kroppar. Den pornografin är dessutom sällan styrd av kommersiella intressen. Har man en fetisch eller tillhör en sexuell minoritet så kan man också snabbt hitta mängder av andra som delar samma intresse. Motbilderna mot mainstreamporren har blivit fler, inte minst inom queerporren.

Även om pornografin fortsätter att väcka starka känslor och många frågor, så förblir tumregeln mycket enkelt, menar Suzann Larsdotter.
- Så länge du inte skadar dig själv eller någon annan så kan du lugnt titta vidare.