När Kungsängen skulle bli Uppsalas "solsida"

1992 var staden vid Fyris nära att byta skepnad. Ett nybyggarland började under våren ritbordas fram längs västra sidan av årummet. Det var tänkt att i första etapp få sträcka sig från Studenternas Idrottsplats till Kungsängsbron. Med sikte vidare hän emot vindbron och längre.

Området vid norra infarten till Ulleråker hade länge vidkänts förändring. Här låg portvaktsstuga, stall och svandamm för bara 40 år sedan, räknat från i dag. Kungsängsleden med sin klaffbro – invigd av gatunämndens Liv Hahne – skar isär Kronparken 1982. Ulleråkers sjukhus och Upplands regemente hade samtidigt börjat sin utflytt från området. Vad kunde då vara naturligare än att Uppsalahem skulle lansera en vision om ett ånära kommunala bostadskvarter? Det kom att benämnas Kungsängsstrand. Och nog tedde det sig väl mera tilltalande än dåvarande lerplättar där mc-klubben Gjutjärn höll hus.

Arkitekter på Arosgruppen gjorde skisser till fyra- och femvåningshus i funkisstil med altaner och egna kajer där de boende kunde få förtöja egna ägandes båtar. För att slippa bila, cykla eller gå omvägar som Sjukhusvägen in till stadskärnan skulle man beredas en bro från Kap över till Kungsängsesplanaden. (En idé som lever kvar i tilltänkta Gluntenbron.)

Uppsalahems byggnadschef Torsten Segerlund som var pappa till visionen, tyckte att det borde övervägas en fortsättning med idel liknande kvarter längs Fyris söderut mot Flottsund. Om huruvida liljorna, fågeltornen, Övre och Nedre förena och annat på vägen skulle inkorporeras i boendet eller skatta åt förgängelsen, framgick föga, men i intervju publicerad i UNT den14 maj 1992, säger Segerlund:
– Det finns otroliga möjligheter, bara man tar vara på dem.

Nu fann visionen av Kungsängsstrand som bekant inte sin väg ända in i kommunens översiktsplaner – den gången. Kanske väcks den till liv på nytt om planerna på arenor och broar i områdena intill Årike fyris finner sin väg? Och om kommunen vill ha ett uppsaliensiskt Solsidan.