När hon blir hen

Tomboy är en film som väckt mycket uppmärksamhet och som redan tilldelats ett flertal prestigefulla priser. Också i Sverige har den mötts av översvallande recensioner, så även i UNT där filmen fick fyra kajor. Tomboy tillhör en klassisk filmgenre som handlar om pojkflickan som beger sig ut på ett sk genusäventyr där hon byter könsidentitet. Här är det tioåriga Laure som, när hon flyttar till ett nytt bostadsområde, av en slump tas för en pojke. Något som visar sig vara så bekvämt att hon beslutar sig för att fortsätta vara kille. Tomboy skiljer sig dock från tidigare filmer i genren i det avseendet att Laure aldrig slutar sitt genusäventyr utan fortsätter, också efter könsavslöjandet, sitt ”manliga beteende”. Och blir, vilket noga bör poängteras, accepterad som den hen hon är.

Malena Janson, som är lektor i filmvetenskap, filmkritiker och barnkulturskribent, har tittat närmare på genren bland annat i sin artikel Tur och retur – en queer tripp. Barnfilm som heteronormativt verktyg och har också skrivit om och följt filmen Tomboy.
– Tomboy skiljer sig mycket från andra filmer där genusutflykten slutar med att man än mer understryker de traditionella könsrollerna. Flickan blir snällare, mildare – en riktig flickflicka. I Tomboy är flickan likadan filmen igenom medan omvärldens förväntningar på henne förändras, och därmed finns möjligheter till olika genusidentifikationer, säger Malena Janson.

I varenda barnfilm finns dessutom alltid en kärlekshistoria mellan en pojke och flicka där de vuxna reproducerar den heteronormativa kärleken mellan de bägge könen. Något som Janson ofta tycker blir helt konstruerat och tillrättalagt.
– Inom forskningen säger man att barn föds polymorft perversa, d v s att barn lika gärna kan bli kära i en förälder, i en annan vuxen eller i ett barn av samma kön. I barnfilmerna skolas barn in i den ”rätta” heteronormativa kärleken.

Filmer om det motsatta – flickpojken – verkar dock vara fullkomligt tabubelagt. Den enda film som Janson kan räkna upp är Alain Berliners Mitt liv i rosa som handlar om en pojke som klär ut sig till flicka, och blir synnerligen bestraffad för detta.

Då är barnlitteratur och dramatik betydligt mer progressivt. Ett flertal böcker om hen har exempelvis publicerats i vår, i höstas fick den könsöverskridande boken Pojkarna av Jessica Schiefauers pris som årets bästa barn och ungdomsbok. Filmen är ett trögare medium då den också är betydligt dyrare att producera. Att en film som Tomboy inte gjorts tidigare tror Janson framför allt beror på kommersiella intressen. Det säljer helt enkelt inte.
– Hetero säljer! Könsroller säljer! Se bara på legodebatten nyligen. Könsuppdelningen säljer dubbelt så mycket leksaker och kläder.

Men det handlar också i hög grad om värderingar. Om hur vuxna överbeskyddar barn, och då speciellt barns känsloliv. Men det handlar inte bara om det, menar Malena Janson.
– Film har ätits upp västerifrån, som det ser ut i dag. De globala kulturella influenserna från USA är oerhört starka och går inte att stå emot. Vi har inte längre två tv-kanaler utan lever i en disneyfierad värld med dess värderingar av heteronormativitet och överbeskydd. Där är könsuppdelningen starkare än här och har alltid varit det.

Att Tomboy gick upp som vuxenfilm tycker Janson är märkligt och tycker sig ana såväl kommersiella motiv som rädsla för att presentera filmen för barn. Trots det visades filmen nyligen på barn- och ungdomsfilmfestivalen BUFF i Malmö.
– Det var fantastiskt att se hur barnen reagerade. Vissa var i extas, andra förskräckta då det avslöjades att han var en flicka.

Just nu skrivs dessutom en lärarhandledning till filmen då den planeras att visas som Skolbio i höst, vilket får Janson att hoppas på att den når ut till fler barn.

Pojkflickfilmer har varit populära i omgångar genom historien, vilket är tydligt kopplad till när kvinnorörelsen varit stark. Första vågen av pojkflickfilmer som kom skedde på 40-talet i samband med världskriget då kvinnorna tog sig in på typiskt manliga områden. Andra vågen skedde på 70-talet.

Är det dags nu igen?
– Vi lever i en föreställning om att vi kommit så långt när det gäller genusfrågor att vi kan luta oss tillbaka, men barnutbudet har snarare tagit flera steg tillbaka. I dag är barnfilmen generellt tillrättalagd och platt faktiskt. Den här tiden är så paradoxal. Feminismen är stark men det är också antifeminismen och de kommersiella krafterna har aldrig varit starkare.

Den svenska barnfilmen tycker hon dessutom haft en riktig backlash på senare år.
– I mina mest desillusionerade stunder tänker jag att all barnfilm kommer att dö ut och det enda som kommer att vara kvar är animerade 3D-filmer. Roliga men likadana och utan alternativa sätt att leva, tänka och känna, säger Malena Janson och tillägger:

– Det är viktigt att visa att det finns många olika sätt att vara människa och att alla sätt är okej. Vi har alla möjligheter och friheter att göra vad som helst och det är viktigt att visa att det inte finns några stopp och fållor som man måste snärja in barnen i.