När det gamla blir inne

”Ta mig tillbaks. Tillbaks till då jag fick min allra första skiva. Cykla runt och nynnade på Bille Jean. I en värld där vi försvann i åtta bitar.”

När popartisten Darin nyligen släppte singeln ”Ta mig tillbaka” så var det i nostalgins tecken. Den handlar om svunna tider, om minnena av barndom och om framtidstro i dåtidens sken. Och se tillbaka får vi också göra när vi tittar närmare på just nostalgi som populärkulturellt inslag – där är Darin vare sig först eller ensam. För oavsett om man är en av dem som skriver under på att det faktiskt var bättre förr eller om man som kulturskribenten Andres Lokko menar att ”Nostalgi är en cynisk – eller bara lat – fabrikation.” (SvD 3/4) så tycks den nostalgiska vågen omöjlig att stoppa.

Någon som funderat kring detta är Linus Johansson, timlektor vid Uppsala universitet där han forskar och undervisar i musikvetenskap, mediestudier och kulturhistoria. Han menar att nostalgi handlar om en förbindelse mellan tradition och historia.
– Nostalgin dör aldrig och i bredare betydelse är dess roll alltid densamma. Den kan visserligen ses som en reflektion över vad vår samtid är och hur vi har kommit hit, men på samma gång kan den ta flera kliv från artist till artist som har olika referensramar i tid och rum, menar Linus Johansson.

Att nostalgi är ett populärt fenomen är det inte svårt att finna exempel på. I det bildrika uppslagsverket ”80-talet ringde – och vill ha tillbaka sin hockeyfrilla!” har musikjournalisten Anders Tengner till exempel tecknat det neonfärgade decenniets ABC med allt ifrån Abba till ärmlösa t-shirts och Siewert Öholm.

I slutet av maj har sedan den svenska actionkomedifilmen ”Kung Fury” premiär. Filmen har finansierats genom så kallad crowdfunding och är inspirerad av 1980-talets polisfilmer. Ännu mer 80-tal blir det när skådespelaren och artisten David Hasselhoff bjuder in till nostalgishowen ”Celebrate the 80’s & 90’s with The Hoff” på Ericsson Globe 22 maj.

Men är nostalgi mer än en kavalkad av blinkande skinnjackor, populära tv-spel och kung fu-kunniga poliser med pannband? Karin Johannisson, professor emeritus i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet har tittat på hur begreppet har utvecklats över tid. Hon har bland annat skrivit boken ”Nostalgia” (2001) om nostalgins betydelser för människan.

– Det handlar om att vi återvänder till vår egen historia och skapar en tidslinje av våra minnen. Nostalgin skapar viktiga värden för oss på gruppnivå och får oss att känna tillhörighet, närvaro och gemenskap, säger Karin Johannisson.

När begreppet uppfanns av en schweizisk läkarstudent i slutet av 1600-talet definierades nostalgi som en stark och sönderslitande känsla. Diagnosen kunde innebära dödlig utgång för de drabbade som ofta var soldater eller unga kvinnor. Ordet i sig kommer av grekiskans ord för hemkomst (”nostos”) och smärta (”algos”).
– Så man kan säga att nostalgi betyder smärtsam längtan efter hemkomst. Men det har skett en förskjutning av ordet från längtan efter en plats till längtan efter en tid, exempelvis barndomen eller ett visst decennium. Nostalgin är en komplex känsla, en bitterljuv sådan. Den har inslag av smärta och melankoli men på en kontrollerad nivå, säger Karin Johannisson.

Men varför fortsätter vi då att gå till­baka till en känsla som är så tudelad? ”Nostalgin dör aldrig” konstaterar ju ­Linus Johansson och våra populärkulturella exempel verkar hålla med. ­Karin ­Johannisson menar att det beror på att vi finner tillfredsställelse i att återvända i vår egen historia.
– Nostalgin är en meningsbärande känsla som ger oss djup. Genom den skapar vi en tidslinje av våra minnen och på gruppnivå ger den oss känslor av tillhörighet, närvaro och gemenskap.

Och detta kräver inte alltid att man själv upplevt tiden man känner sig nostalgisk över. Att artister genom låttexter och musikinfluenser refererar till tider som artisten själv är för ung för att ha upplevt förklarar Linus Johansson med att nostalgi blir starkare ju längre till­baka i tiden den refererar. Som i Darins låt där artisten refererar till Michael Jacksons ”Billie Jean”, en låt som släpptes redan 1982. Darin själv är född först 1987, det vill säga fem år senare. Att man kan förmedla minnen av en tid man själv inte upplevt beskriver Linus Johansson som nostalgins stora paradox.

– Men det bekräftar också att den mest betydande allmänkulturella nostalgin handlar om konsensus och social bekräftelse, menar han.
Nostalgi i populärkulturen är alltså något vi dras till för att känna gemenskap, värdesätta våra minnen och ge mening till det förgångna. Eller för att citera Darin: ”Ta mig tillbaka till de stunder jag vill känna igen.”