När den enkla vägen fungerar

Pawn shoppe heart får ett varv till med retrorockcirkusen att kännas som en god idé.Inledande No regrets fungerar som en inställsam programförklaring för romantiska 20-somethings. ²No one takes you seriously when you¹re 24² och ²no you really haven¹t lived life yet if you ain¹t got no regrets² är inte alls lika chansartat som när Courtney Love sjunger ²give us brilliant boys that we wanna fuck/full of ecstacy hard drugs and bad luck² i sin inledningslåt från albumet America¹s sweetheart. The Von Bondies satsar på att ta betydligt billigare poänger ­ men det fungerar. I C¹mon c¹mon blir klangerna renare och la-la-la-refrängen (fast de sjunger ²c¹mon c¹mon c¹mon i stället²) poppigare. Mairead ekar av tårdrypande dramatiskt 1950-tal, Been swank tar fram både volymen och raspet ur Jason Stollsteiners röst. Mellan varven kan det bli lugnare i bristen på nya idéer, men det blir aldrig enahanda.För att göra en jämförelse: The Von Bondies är mindre bluesiga än The White Stripes, mindre självsäkra än The Strokes och mer utåtriktade än Black Rebel Motorcycle Club. Risken är stor att man kommer att sjunga ²c¹mon c¹mon c¹mon c'mon c'mon" under resten av mars.