Naiv charm och livslust

Hur många svenskar som var barn eller tonåringar på 1970-talet har inte någon form av förhållande till Ted Gärdestad-dängor som Sol, vind och vatten, eller Jag vill ha en egen måne? De kanske väcker minnen, eller framstår än i dag som hopplösa radioplågor som var helt trendoriktiga i dåtidens vänsterproggklimat.

Men hur många är det inte som i smyg tjusats av den naiva charmen, livslusten och den melodiska slagkraften i Ted Gärdestads sånger? Jag hör definitivt till dessa. Och då är det med viss förväntan man packar upp den senkomna boxen med samtliga Ted Gärdestads inspelningar på åtta cd.
Ted Gärdestads låtkonst var förresten produkten av inte bara en utan av två personer. Storebrorsan Kenneth Gärdestad hade en omistlig roll som textskrivare och den som satte ord till Teds sköra juvenila stämningar och hudnära drömmerier, ibland med naturen som inramning.
Kombinationen av Teds redan som 15-åring distinkta röst och melodier och brodern Kenneths sångtexter är kongenial i åtskilliga av spåren i cd-boxen, alltifrån tidiga pärlor som Helena, Sommarlängtan och Jag ska fånga en ängel, till fullmogna ballader som Can´t stop the train, Blue Virgin Isles och den svårtillgängliga I´d rather write a symphony.

Här finns för första gången det USA-inspelade albumet Blue virgin isles i cd-format, med studioess som Jim Keltner, John Mayall och Bob Fowler. Och så den trots titeln sorgesamma svanesången Äntligen på väg, från 1994, där Ted Gärdestad var märkt av psykisk sjukdom.
Att Ted Gärdestads inspelningar stått sig väl genom åren har slutligen också att göra med den musikaliska uppbackning han fick av folk som Benny Andersson och Björn Ulvaeus, som här gjorde några av sina bästa skivproduktioner utanför Abba.

Naiv charm och livslust

SVENSK POP. Kombinationen av Teds redan som 15-åring distinkta röst och melodier och brodern Kenneths sångtexter är kongenial i åtskilliga av spåren i cd-boxen, skriver Ulf Gustavsson.