Näckens polska putsas upp
Bror Hjorths omtalade skulptur Näckens polska befinner sig just nu under en presenning på ett industriområde. Där ser flera hantverkare till att statyn får en guldglänsande ansiktslyftning.
Uppsalas mest kända offentliga konstverk snyggas upp av Thomas Granquist och Lasse Eriksson.
Foto: Rolf Hamilton
När UNT besöker renoveringsplatsen i Kungsängens industriområde strax utanför Uppsala pågår tvättning och blästring av skulpturen. Efter att Thomas Granquist och Lasse Eriksson har blivit klara med rengöringen kan förgyllarmästarna Anders Ek och Lars-Olof Jakobsson påbörja sina arbeten. De ska se till att delar av skulpturen förses med 24 karat rent och blänkande bladguld.
- Den teknik som vi använder oss av i dag har sett likadan ut sedan 1100-talet, men förgyllningskonsten är egentligen mycket äldre än så och går tillbaka till faraonernas tid, berättar Lars-Olof Jakobsson som i likhet med tidigare generationers förgyllarmästare ärvde yrket från sin far.
Innan han och Anders Ek kan börja fästa de tunna guldbladen på statyn måste de förbereda ytan på flera sätt. Först stryker de på två lager blymönja, en blandning av blyoxid, linolja och vatten som bland annat fungerar som rostskydd och som på grund av sitt hälsofarliga innehåll endast får hanteras av yrkesmän. Därefter applicerar de tre lager linolja på området.
- Linoljefärgen är gul. Anledningen är att guldet ska kunna slitas någon gång i framtiden utan att det syns så mycket, förklarar Anders Ek.
Det är ett tidskrävande och tålamodsprövande arbete som kräver stor noggrannhet. Åtta lager färg och olja ska appliceras och torka mellan varven.
- Vi drar med tummen längs ytan för att kontrollera att det är torrt. Om friktionen gör att ett tjutande ljud uppstår vet vi att det har torkat. Så har man gjort i alla tider, säger Lars-Olof Jakobsson.
Det rena, tunna guldet köper han och Anders Ek in från Tyskland. Det levereras i form av en bok med olika blad.
- Vi blåser upp bladen från boken och låter dem landa på ett tyg. Sedan fäster vi dem på ytan, förklarar Lars-Olof Jakobsson.
Att det är ett hantverk med långa anor blir tydligt när han förklarar hur förgyllning kan gå till i detalj.
Förgyllarmästaren använder till exempel specialpenslar med hår från ekorrar, björnar, svin och mårdar. Ibland stryker de av hudfett från sina egna kinder eller pannor och applicerar det på ytan. Ett sekret från en bladlus fungerar som lack.
- Förr i tiden var det guldet som var dyrt medan arbetskraften var billig. Numera är det själva arbetet som kostar mest pengar, säger Lars-Olof Jakobsson.
Han och Anders Ek utför förgyllningsarbeten i hela landet. Under senare tid har de bland annat varit inblandade i en stor renovering av Linköpings domkyrka.
- Vi fäste 24 000 guldblad på kyrkans fialer (spetsformade miniatyrtorn). Fingrarna gick som lärkvingar och det värkte i dem varje dag. Arbetet tog flera år, säger Lars-Olof Jakobsson.
I sitt yrke har han haft förmånen att detaljstudera gamla konstverk på nära håll, ibland högt uppe ovanför takåsarna.
- Arbetsmiljön är ofta fantastisk, säger han.
Övriga hantverkarkolleger, såsom traditionella målare eller snickare, har ibland svårt att förstå sig på deras yrkesval.
- De tycker nog att vi är en sorts kufar. Om man jobbar på ackord och stryker på färg är steget långt till vårt arbete med kulturhistoriska objekt. Vi dokumenterar vårt arbete före, under och efter åt kommande generationer. Våra arbetsledare är ofta teoretiska experter och antikvarier, säger Anders Ek.
Om ett par veckor, då han och Lars-Olof Jakobsson är klara, ska Näckens polska placeras på podiet utanför järnvägsstationen igen, lika guldglänsande som när konstnären Bror Hjorth själv övervakade invigningen för 42 år sedan.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!