[Kaja2]
Labila kvinnor är en ingalunda ny filmtyp, men på senare tid har den psykiskt osäkrade tjejen fått ta plats som thriller-hjältinna på både bio och tv. Jill (Amanda Seyfried) är en hårt prövad ung kvinna av just denna sort. Hon och hennes syster är föräldralösa och märkta av den brutala kidnappning som Jill utsattes för något år tidigare. Hon blev bortförd av en man och nedknuffad i ett När lammen tystnar-liknande hål i skogen. Mot alla odds lyckades hon undkomma. Men polisen tror inte på hennes berättelse och efter en tid som inlagd på mentalsjukhus har hennes trovärdighet sjunkit rejält.
När hennes syster försvinner känner Jill på sig att det är samma man som är i farten igen. Nu är Jill inte någon fragil Catherine Deneuve-typ. För att bearbeta sitt trauma övar hon kampsport och har skaffat sig en pistol. Trots att hon blir motarbetad av polisen går hennes privata utredning, där varenda person hon möter misstänkliggörs, i flygande fläng.
Det går väl snabbt, faktiskt. Gone är slarvigt ihopvispad men grunden är ändå tillräcklig för att hålla intresset uppe. I alla fall i filmens första halva, då det går häpnadsväckande lätt att överse med alltför klumpiga planteringar eftersom man på ett tidigt stadium sväljer betet och vill veta vad som egentligen stämmer i den här historien.
Ett problem är att Amanda Seyfried inte riktigt övertygar som den desperata Jill. Lite mer Claire Danes à la Homeland och lite mindre Fem-böckerna hade inte varit fel för att så ännu mer tvivel och göra det hela mer intressant. Efter ett tag uppstår också för många luckor för att Gone ska bli riktigt övertygande ens i sin genre och till slut går inledningens så lovande mysterium helt upp i rök.