Mysskräck med bröderna Grimm

Runt de fasta pelarna i scenrummet kommer sagoskog och dunkla, nästan lite skrämmande berättelser för barn att manas fram med mycket humor och teaterlek. Tre skådespelare ska berätta, gestalta och använda sig av en hel del nyskriven musik av Andreas Rothlin Svensson och Pontus Stenshäll. Detta för att förmedla sagorna Hans och Greta, Rödluvan och vargen, Pojken som ville lära sig att bli rädd och Pojken som inte ville dela med sig. Föreställningen är tänkt för barn i åldrarna 6 - 9 år.
- Det är läskigt och spännande, en föreställning jag själv skulle ha velat se när jag var barn, säger Ellen Norlund, praktikant från Teaterhögskolan i Stockholm och en av de tre som medverkar.
- Den är rena mysskräcken för barn, med mycket musik, säger Anna Rothlin, skådespelare och tidigare dansare i Operabaletten.

Hon är frilansskådespelare och har arbetat mycket tillsammans med föreställningens regissör, Pontus Stenshäll, på Moment: teater i Stockholmsförorten Gubbängen. Lite senare i vår ska den teatern gästspela på Uppsala Stadsteater med Strindbergspjäsen Dödsdansen, där Anna Rothlin spelar Alice och Pontus Stenshäll gör Edgar.
Pontus Stenshäll har också gjort dramatiseringen av fyra av bröderna Grimms sagor tillsammans med dramaturgen Marie Persson Hedenius. Det gemensamma för de fyra sagorna är att de handlar om utsatta barn i en skrämmande värld. Skådespelartrion understryker dock att det finns mycket humor med i pjäsen.
- Föreställningen bygger mycket på vår egen fantasi, det finns liksom ingen poesi i själva sagotexten att luta sig emot, säger Robin Keller, som bland mycket annat gestaltar vargen i Rödluvan.

Robin Keller har medverkat i flera uppsättningar på Uppsala Stadsteater. Sedan i höstas är han tillbaka efter ett kortare tid på Dramaten och tillhör nu den fasta ensemblen.
- Vi vill att sagorna ska ses på nytt sätt, vi vill få liv i dem och i den konventionella berättarformen. Det spretar lite och barn och vuxna kommer säkert att se helt olika saker i föreställningen, säger han.

Alldeles innan vi träffas har skådespelarna befriat sig från sina latexmasker de bär i vuxenrollerna i föreställningen. De berättar att maskerna är mjuka och ganska rörliga, likt typiska och lite skrämmande Buttericksmasker. När de spelar barnen i sagorna har de dock inga masker.
-Barn älskar sina föräldrar vad de än gör, föräldrar och andra vuxna har mycket makt över barnen. De vuxna kan se föreställningen som en påminnelse om hur utsatt man kan vara som barn och barnen kan se att vi är vuxna som leker, säger Robin Keller.
- Vi står hela tiden på barnens sida, säger Ellen Norlund.
Skådespelarna sköter också ljud och ljus själva, fullt synliga från scenen.
- Det är kala väggar i Anna Erlandssons scenografi. Vi jobbar med fantasin och enkla sätt att skapa olika världar på scenen, säger Ellen Norlund.
- Vi har mycket rekvisita, den och kostymerna är som att vi har gjort en djupdykning i Stadsteaterns förråd, berättar Anna Rothlin.

Om ytterligare några veckor har en vuxenversion premiär på samma scen och i samma dekor med titeln Bröderna Grym. Det är även samma regissör och dramatiker, Pontus Stenshäll, men det är andra sagor som berättas och andra skådespelare som ska gestalta dem.

Föreställningen ges för skolbarn under veckorna samt offentligt 16 och 20 - 23 februari, 26 - 29 mars, samt 17 maj

Mysskräck med bröderna Grimm

En blandning av läskigt och spännande vill skådespelartrion i föreställningen Bröderna Grimm - sagor för barn bjuda på. Föreställningen har premiär på lördag på Uppsala Stadsteaters källarscen Ettan.