Att leva för sitt jobb är uppenbarligen inte ett västerländskt fenomen. I Tchad har 50-plussaren Adam ett hyfsat bekvämt liv, sedan 30 år är han poolskötare vid ett lyxigare hotell. Det utgör hans identitet, liksom smeknamnet ”Champion”, som han fått efter sina glansdagar som tävlingssimmare. ”Poolen är hela mitt liv, säger han ocharmigt nog, med tanke på familjen bestående av fru och en 20-årig son.
Sonen arbetar också som poolskötare, underställd fadern. Men när hotellets chef bestämmer sig för att rationalisera får sonen bli ensam ansvarig för poolen och pappa Adam degraderas till chef över en inpasseringskur i stället.
Samtidigt pågår ett rebelluppror i landet. Men på samma sätt som Adam vägrar att inse att han börjar bli till åren blockerar han oroligheterna, trots påtryckningar att bidra ekonomiskt i kampen mot upprorsmakarna. När han inser att han kan bidra med annat än pengar, tvekar han inte utan gör något helt oförlåtligt för att lösa två problem.
Filmer från Tchad tillhör inte vanligheterna och även om en del kulturella skillnader är påtagliga så finns här mycket allmänmänskliga känslor att identifiera sig med. Såsom rädsla för att åldras och att lida existentiella kval. Tyvärr är det svårt att helt begripa Adams handlingar, att han på ett närmast Rain man-aktigt vis måste hålla fast vid sina rutiner, till ett absurt högt pris.
Även om dramat stundtals är gripande, det vann jurypris i Cannes, är det alltid komplicerat med en huvudperson man inte kan sympatisera med alls.