Det är en riktigt rolig och fartfylld historia om Mästerkattens väg från laglöshet till legend, om hur han kom att bli världens mest berömda katt – i stövlar. Men det är också en berättelse om gottgörelse och om att försöka rentvå sitt namn.
Liksom i de tidigare Shrekfilmerna har filmskaparna hämtat karaktärer, och denna gång också olika berättelser, från sagans värld. Här har man kombinerat folksagan Jack och bönstjälken och ägget Humpty Dumpty, från den engelska barnvisan, med Mästerkatten i stövlar, en folksaga daterad redan år 1634.
Centralt är dock jakten på de magiska bönorna, väl inlåsta i de komiskt välskildrade skurkarna Jack och Jills ägo. Bönorna ska enligt legenden växa sig så högt upp i himlen att de petar den allsmäktige där bak, här inte menat den käre Gud fader utan i stället skräcken, jättegåsen, som värper gyllene guldägg. Dessa har lockat den giriga mästerhjärnan Humpty Dumpty ända sedan barnsben.
Och slutligen lyckas han också lurar med sig Mästerkatten, men också Mästerkattens kvinnliga motsvarighet Kitty Mjuktass, en absolut nödvändig karaktär för jämvikten i filmen men också för de medryckande dans- och musikinslagen.
Tillsammans ger de sig ut på ett svindlande äventyr. Så fängslande att jag med stor behållning tittar på filmens bägge versioner. Och ska man välja så är den engelska originalversionen överlägsen den svenska.
Precis som i Shrek.