Mycket bra tolkning av romanen

När romanen Lady Chatterleys älskare gavs blev det en präktig skandal. De öppenhjärtiga skildringarna av erotik och kanske inte minst kritiken mot det brittiska klassamhället blev för mycket för engelsmännen, och många andra länder också. Boken totalförbjöds på många håll, vilket förstås har bidragit till dess popularitet.
Berättelsen handlar om Constance Chatterley som håller på att förgås av leda på det stora gods hon bor på. Hennes make är invalidiserad och impotent efter en olycka. Under ett av hennes många strövtåg i naturen kommer hon oförhappandes fram till skogvaktarens stuga och ser denne stå på gårdsplanen och tvätta sig med bar överkropp. Den synen väcker något i henne som växer till ett måste.

Nu ska det genast framhållas att varken boken och allra minst den här filmen är någon pornografisk historia, nödtorftigt skyld i ett alibi av angelägen roman. Den innehåller så mycket mer och utmynnar snarare i en mångfacetterad berättelse om mognad, uppror och kärlek.
D H Lawrence är en av de stora kvinnoskildrarna i litteraturen. Om nu detta berodde på hans nära förhållande till sin mor, hans bisexualitet eller något annat. Romaner som Lady Chatterleys älskare, Söner och älskare, Kvinnor som älska och Den befjädrade ormen innehåller alla storartade kvinnoporträtt.
Jag vet inte om det gjorts någon riktig spelfilm med D H Lawrence själv som huvudperson. Det finns mycket att ta av annars: gruvarbetarson, hans sexuella sökande, förhållandet till modern som han barmhärtighetsdödade när han var 25, förhållandet till hans fru Frieda som var kusin med Röde baronen Manfred von Richthofen - nog så känsligt under första världskriget -, anklagelserna om spioneri, hans enorma produktivitet; nästan 40 romaner och 800 dikter trots att han dog vid 44 års ålder 1930.

Intrigen i Lady Chatterleys älskare tros härstamma från hans frus prassel med en italiensk officer som hon sedan gifte sig med 20 år efter hans död.
Första världskriget kom att betyda enormt mycket för inte minst kvinnans frigörelse. Påpassligt nog lägger Lawrence skildringen här åren innan kriget. Då var det fortfarande de gamla idealen som gällde och Constances värld är mycket beskuren. Förälskelsen med skogvaktaren blir en flykt och ett uppror.
Originaltiteln på romanen är John Thomas and Lady Jane, ett bättre namn då det inte direkt styr in tankarna på erotik. Likaså heter filmen i original bara Lady Chatterley vilket säger mer om den verkliga huvudpersonen.
Filmen är oerhört bildskön. Kläderna på den tiden var fortfarande mer vackra än ändamålsenliga vilket tas tillvara fullt ut. Herrgården är smakfull enligt tidens sed. Främst blir det ändå naturen och de älskande som kameran smeker och utforskar.

Regissören Pascale Ferran har gjort en mycket bra tolkning av romanen. Kanske behövdes det en fransk kvinna för att hantera engelsk klassmotsättning och erotik.
Främst behövdes dock en kvinna i huvudrollen som kunde göra Constances utveckling trovärdig. Marina Hands ÄR Lady Chatterley. Här finns ingen konstlad förfining eller omotiverade scener.
Hon sätter Jean-Louis Coulloc'h lite i skuggan men hans tolkning av rollen får ett större djup i den här filmatiseringen än han brukar få. Lord Chatterley blir förstås som vanligt satt på undantag men Hippolyte Girardot låter honom få en hel del sympati.
D H Lawrence är säkert nöjd åtminstone med den här filmen i den grav i New Mexico hans kropp till slut hamnade i.

Mycket bra tolkning av romanen

Den senaste filmatiseringen av författaren D H Lawrence har blivit ett bildskönt och sensuellt drama om kamp mot inskränkta klass - och könsbarriärer tycker Björn G Stenberg.