Mycket att lära i Vildingarnas land

Pojken Max, lika känslig som utlevande, känner sig ensam och missförstådd. Hans äldre syster satsar bara på pojkar i hennes egen ålder och hans mamma har ett stressigt jobb och en ny relation.
Max får nog och rymmer. I sin vilda fantasi hamnar han på en främmande ö som bebos av ett underligt jättesläkte, Vildingarna. Dessa "troll" är förvuxna barn och lever helt i sina känslor, vart det än för dem vilket bäddar för att de ofta är djupt sårade och förstör det mesta omkring sig. De längtar efter en kung som ska få ordning på deras tillvaro. Max vill helst av allt få bestämma över allt och alla och de två önskiningarna möts. Han blir kung över Vildingarna...
Han finner dock snabbt att det är svårt att härska, särskilt om man själv är ett barn. Längtan efter trygghet, vänner, föräldrar och kontroll på tillvaron är stor hos alla inblandade och trots att de kan lära mycket av varann är det inte tillräckligt. Men alla kan växa...

Spike Jonze skildrar detta med stor och lyhörd fingertoppskänsla, utan att göra en barnslig film. Max ensamhet är djupt påtaglig trots att han har männikor som älskar honom omkring sig. Vildingarna är ett härligt släkte som man älskar från första stund. Snusförnuft och vuxna röster blandas med superbarnslighet och vilda utrop. Det är befriande med ett gäng som så tydligt låter sig styras av stundens ingivelse.

Men man ska inte låta lura sig av deras charmiga gosedjursyttre och vardagliga namn som Judith, Carol, Bob och Douglas. Redan i början skymtar några gömda skelett förbi och det står klart att detta är högst livsfarliga varelser om det går fel. Men det är absolut heller ingen film för de allra minsta, snarare förvuxna med ett starkt barnasinne i behåll.
Spike Jonze följer boken ganska tydligt. Han använder animationen sparsamt och mest får man en känsla av ett gäng utklädda människor. Kanske är det lite för enkelt med allt man kommit att vänja sig vid i den vägen. Samtidigt är det ganska befriande att det inte är full fart med hisnande effekter hela tiden. Om filmen förlorar något på detta tar den igen det på värmen och stämningen i övrigt. Och det finns mycket att lära om relationer här, vare sig man är barn eller vuxen. Kärleken och respekten är start och slut.

Mycket att lära i Vildingarnas land

Kärleken och respekten är start och slut i Spike Jonzes filmatisering av Vildingarna, en film som kanske passar bäst för vuxna som har barnasinnet i behåll, skriver Björn G Stenberg.