Anne-Sophie Mutter, som nyss firade 35-årsjubileum som scenartist, ser ingen motsättning i att både spela de stora mästarnas klassiska verk och den musik som skapas i dag.
- Jag har under alla år konsekvent breddat min repertoar och älskar att hugga in på sådant som jag inte varit i närheten av tidigare, säger hon.
- Det går inte att svara på. Det är två helt skilda sorters musikspråk. Brahms-Beethoven-Mozart-språket är jag väldigt förtrolig med. Medan Sofia Gubaidulinas och Wolfgang Rihms språk är helt väsensskilt och tar mycket längre tid att komma in i, både för mig och för publiken.
Processen att hitta fram till verkets kärna är däremot ganska likartad, förklarar hon:
- Dels vill jag förstås förmedla vad komponisten vill säga med verket, och sen vill jag tillföra något eget. Det gäller såväl klassiska verk som nyskrivna. Det här är en stor del av arbetet inför varje konsert och kan ta månader i anspråk.
- Åh, det är färgstark och intim musik. Många starka känslor. Det är lätt att följa med i den, André Previns musik är inte så svårtillgänglig som samtida musik kan vara. Jag har uruppfört en mängd av hans verk och ser fram emot att spela violinkonserten i Uppsala, tillsammans med en väldigt fin ensemble från Trondheim. Det blir nästan som ett uruppförande, vi har hittills bara framfört det ett fåtal gånger.
Många samtida komponister, bland dem Polarprisvinnaren Sofia Gubaidulina och Krysztof Penderecki, har komponerat direkt för henne.
- De flesta komponister - med undantag av Mozart som var en lysande violinist - är inte själva stora instrumentalister. De behöver en musa som inspirerar dem och som för ut deras musik i världen. Så har det sett ut i flera hundra år och jag fullföljer gärna den traditionen.
Anne-Sophie Mutter stöttar också unga, lovande komponister, dels via sin egen stiftelse och dels via en fond i hennes namn som Norrköpings Symfoniorkester förvaltar sen en månad tillbaka. Fonden ska hjälpa en ny generation komponister att hitta en ny publik.
- Vivaldi! Mer vibrerande, mer färgstark musik har aldrig skrivits. Hur många gånger jag än spelar det så hittar jag nya saker. Musiken är så levande och så komplex. Den stora utmaningen är alltid att få till ett bra samarbete med orkestern. Och det kan jag försäkra publiken, jag trivs förträffligt på scenen tillsammans med Trondheimsolisterna.