– Det var när vi satt och planerade inför releasen av albumet som jag funderade på hur jag skulle fira att det äntligen var färdigt. Vi snackade om att åka på turné, men jag ville göra något helt nytt, få utmana mig själv, säger Anni Bernhard som döljer sig bakom artistnamnet Full of Keys.
Det var så den två veckor långa turnén växte fram. Traditionella klubbspelningar varvas med publiklösa framträdanden inför blott en kameraman på Gislaveds badhus, Varbergs fästning, Stjärneborgs pyramid och flygplatsen i Skavsta. Alltsammans ska klippas ihop och så småningom läggas ut på hennes hemsida. Först ut i den ovanliga turnén är dock Dannemora gruva.
Det ångar från gruvmynningen när bilen långsamt snirklar sig in och kör ner i djupet. Pannlampan lyser upp vägen från bilen och vidare in i en ort, stövlar vadar genom vatten. Så plötsligt syns ett ljus samtidigt som svaga toner når trumhinnan. Balanserande på en rostig borrigg från åttiotalet sjunger Full of Keys utvalda låtar från plattan. Med bara en mikrofon och ackompanjerad av Susanna Risberg på gitarr fyller hon gruvgången med melankoliska toner. En handfull gruvarbetare betraktar tyst scenen.
– Jag har aldrig gjort någonting liknande. Det var en speciell känsla i gruvan, som inte finns här, säger Anni Bernhard efteråt och ser sig menande omkring i ett kalt konferensrum.
Med Jeff Buckley och Björk som två viktiga musikaliska förebilder har Anni Bernhard skapat sin egen ljudbild.
– Jag har satt samman det akustiska med det väldigt elektroniska, säger hon.
Hon har beskrivit Full of Keys som sitt mörka alias, och döden är ett återkommande tema i hennes låtar. Även artistnamnet har svarta undertoner, och är ett citat från ett David Firths tecknade klipp där en flicka får magen uppsprättad. Det visar sig att flickan är just - full av nycklar.
– Jag hade letat efter ett artistnamn jättelänge och så drömde jag plötsligt att jag hette Full of Keys. Först var jag inte medveten om hur mycket jag inspirerades av döden, men alla låtar som jag fastnade för hade en mörkare känsla. Döden är ett intressant ämne som jag tycker att det är konstigt att man inte pratar mer om.