Jesper Arin är både regissör till och skådespelare i föreställningen "Beethoven i Stalingrad", som bygger på brev från tyska soldater 1942. På söndag har föreställningen premiär på Edinburgh Festival Fringe.
Vad är "Beethoven in Stalingrad" för en föreställning?
– Det är ett musikdramatiskt verk som bygger på tolv brev skrivna av tyska soldater 1942, precis innan de gick under i Stalingrad. Alla förhåller sig olika till situationen, men de förbannar kriget. Jag samarbetar med violinisten Ian Peaston, som spelar delar av Beethovens "Apassionata" på en elektrisk fiol genom datorn.
Hur kommer det sig att du sätter upp föreställningen på festivalen i Edinburgh?
– Jag har varit där två gånger tidigare, senast med en dramatisering av Jan Guillous "Ondskan". Det är ju en av världens största teaterfestivaler, så det är en väldigt bra plats att uppträda på om man vill nå ut.
Finns det någon röd tråd mellan "Ondskan" och "Beethoven i Stalingrad"?
– Ja, båda förhåller sig till gränslinjen mellan ont och gott: Vad är det som får oss att begå vissa handlingar? De belyser dessutom konsekvenserna av totalitära strukturer.
Varför är du intresserad av det?
– Det har jag frågat mig själv också... Jag tror att vi måste berätta de här historierna om och om igen. Demokratin är inte någonting vi kan ta för givet.