Musiken håller hela vägen

Som tur är har de också skapat tjusig musik som håller hela vägen in i kreddhimlen. Londongänget låter mer inbjudande danspoppiga än någonsin, samtidigt som de lyckas hitta nya, oupptrampade musikstigar på varje spår i form av oljefatssyntar, bongotrummor, stumma ackord och primitiva röstsamplingar som vi väl inte har hört sedan 1989. För att vara en så pass självmedveten musik är den förvånansvärt lekfull och avslappnad, något som bara kan bottna i ett grundmurat självförtroende. Det här är ett av årets mest gedigna, roliga och smarta popsläpp.