Det är kanske inte alla som känner till att du även sysslar med musik?
– Nej, jag tänkte på det nu när jag skulle prata med dig. Det var ju så att jag för 20 år sedan blev ihop med en basist som då skrev en kärlekslåt till mig. Den där låten ville han att jag skulle sjunga vilket jag också gjort i olika sammanhang och folk har sagt att det är finaste låten och undrat när plattan kommer. Till slut bestämde vi oss för att ta tag i det, jag hade massa texter och Micke tonsatte dem. Så ja, man kan säga att det här är vårt sladdbarn.
Det låter ju jättefint och väldigt intimt! Hur känns det att blotta det för omvärlden nu då?
– Som konstnär är jag van vid den processen, att i ett fredat rum ha en skapelseprocess men att det skapade sedan ska möta sin mottagare. Vi är väldigt glada och trygga med materialet och jobbar med fantastiska proffsmusiker som aldrig skulle vara med om de inte tyckte att låtarna var bra, så jag är inte direkt rädd.
Och om du skulle beskriva musiken?
– Min sambo vill kalla det "vuxenpop", men med inslag av country och americana. Men en del låtar spretar åt helt andra håll också det är därför de är speciella: de är inga konstruktioner utan handlar om livet och hur det kan se ut.
Så när kommer plattan?
– Vi får se! Först kör vi band och lite gig. Men platta ska det bli!
Tillsammans med Stina Wollter på scen står Micke Olsson, Peter Lindberg, Thomas Björklund, Martin Svensson och Gullan Hagstedt.