Musikbokare ur två generationer

De två nuvarande producenterna verkar "komplettera, inte konkurrera" med varandra också. Deras bakgrund är högst olika men inställningen är påfallande lika. De har en öppen attityd när det gäller kultur och verkar ha ett brinnande intresse för sina jobb, där nytta förenas med nöje. De kommer ju från olika musikkulturer, Patric från klubbar och Stefan från mer traditionell musikkultur som Sveriges Radio, Kulturhuset i Stockholm och Berwaldhallen.
- Vi är ju två olika generationer också, även om det inte märks så mycket egentligen, bedyrar de båda två.

De är påfallande stolta över sin arbetsplats. De turas om att lägga fram positiva saker om Konserthuset. Om någon till äventyrs fortfarande är tveksam till bygget ("vad nu det skulle tjäna till längre") så borde den personen prata med de här två herrarna.
- Konserthuset öppnade upp den här delen av staden ännu mer, det fanns inte så mycket av kultur på den här sidan om ån och järnvägen tidigare förutom Katalin, säger Patric Kiraly.
- Det är viktigt att huset är tillgängligt för alla. Sedan är det en annan sak att alla evenemang inte passar alla, säger Stefan Holmström.
Han poängterar också att man inte behöver göra det så märkvärdigt runt ett besök där. Det är bara att knalla in och åka upp till toppen och njuta av utsikten, ta ett glas eller fika. Det borde avdramatisera det hela och blandningen av musik borde också ha tagit bort stämpeln av "finkultur".

De tycker att det är skönt att det mesta av stormandet runt Konserthusets tillblivelse har lagt sig. Det blir mest positiva omdömen bland folk, amatörer som proffs. De priser som arkitekturen fått är också glädjande. De säger att huset fått gott rykte utomlands också, det är lätt att övertala artister att komma hit.
Man måste komma i håg att det faktiskt bara är ett enda år som verksamheten varit i gång ännu. Stefan Holmström tar som exempel konserthuset i Newcastle i England där chefen i sann Churchillsk anda sade efter tre år att "vi är bara i slutet av början ännu".
- Här är vi bara i början av början:
Båda tycker att det var ett extra plus att komma till en så ny institution. Det satt inget gammalt i väggarna som måste bearbetas, utan man kunde direkt gå på väsentligheterna.

Det är viktigt att klara av att ha många bollar i luften om man jobbar om musikproducent. Det är ständigt ett antal olika tidsaxlar i gång när det gäller bokningar. En del evenemang kan ligga så långt bort som två, tre år i tiden medan andra har en liggtid på tre månader.
- Världsstjärnorna tar förstås längre tid förutom, förstås att kostnaderna blir helt andra.
Det är roligt att kunna bjuda på stjärnglans men lika stimulerande att presentera okända men duktiga och nyskapande artister.
De nämner till exempel satsningen på moderna stråkkvartetter och på musik från mindre kulturer
- Sedan är det en annan sak att det inte alltid blir några kioskvältare. Det tar tid för en publik att hitta hit till de mer oväntade och ovana, säger Stefan Holmström.

De tycker också att det finns mer att göra för att locka dit studenterna. När det gäller yngre och lokal musik är de ganska nöjda med de satsningar som gjorts även om det förstås alltid finns mer att göra. I år blir det också "buskspel" i samband med den folkmusikaliska Oktoberstämman också.
Mest av allt önskar de sig tid att själva kunna höra mer av musiken de bokar.