Musik vid Kristinas hov
Med anledning av att det 6 juni var på dagen 350 år sedan drottning Kristina abdikerade i Rikssalen, Uppsala slott, gavs på lördagskvällen en konsert med exempel på det rika musiklivet kring henne. Konserten hölls i Domen, den plats där Kristinas efterträdare, Karl X Gustav, kröntes på eftermiddagen 6 juni.Kristinas intresse för det intellektuella/konstnärliga livet i Uppsala var också stort och mycket notmaterial från hennes tid finns att hitta i Dübensamlingen i Carolina Rediviva. Om allt detta berättade musikforskaren Lars Berglund mycket initierat och kunnigt under konserten.Uttrycksfullt tonmåleriMedverkande vid konserten var Uppsala Domkyrkokör, Stockholms Barocksolister med tidstrogna instrument, Susanne Rydén, sopransolist, och dirigent Milke Falck. Allessandro Stradella, en av de tonsättare som fick uppdragav Kristina i Rom, fick två satser ur sin kantat La Forza delle Stelle framförda. Barocksolisterna (sju stråkmusiker, teorb och orgel) inledde med en Sinfonia, spelad med så tydlig och ändå livlig frasering som akustiken tillåter.Susanne Rydén framförde senare med Barocksolisterna en aria ur samma verk, en kärleksaria där det mjukt uttrycksfulla tonmåleriet i musiken utmärkt togs fram.Barocksolisterna deltog i varje framfört verk, som hel eller delad ensemble eller som "bara" generalbasstöd. Själva spelade de två Triosonator av Arcangelo Corelli. Man förstår vilket inflytande denne tonsättargigant måste ha haft på sin samtid. Triosonaterna är själva urtypen för konsertant musicerande och de genomfördes utmärkt, med särskilt plus för den både mognare och fyndigare utförda Sonata Quarta.Kören framförde först ett verk av Francesco Foggia, Laudate Dominum, funnet i Dübensamlingen. Framförandet hade sina brister. Om det än fanns musikant- och sångarglädje så framfördes denna kompakta musik för fort och med för otydliga insatser, framför allt i mansstämmorna.Föga givandePrecis samma intryck fick man från början när en antifon för soloröst och stråkar av Alessandro Scarlatti framfördes. En stökig och oprecis start, men det tog sig, framför allt i den mer ariosoliknande andra delen. Rydén genomförde en skickligt konsertant dialog med ensemblens konsertmästare Maria Lindal.Ett verk som gott kunde ha uteslutits, även om det påverkade balansen andligvärldslig musik, var tysken Georg Webers sång Als vom ... framförd med Rydéns soloröst till teorbspel. Ett föga givande musikstycke, eller berodde detpå framförandet?Genomtänkt tolkningEtt Dixit Dominus av Giacomo Carissimi, för kör och generalbas, framfördes helt adekvat. Men frågan är om inte konsertens höjdpunkt kom med det sista verket. Vincenzo Albricis Fader Wår för soloröster, kör, stråkar och generalbas kan ha skrivits till abdikationen/kröningen 1654, men är hur som helst ett av de första stora vokalverken med helt svensk text.Susanne Rydén var nu placerad mitt i kören, där hon dels fungerade som körens försångare, dels sjöng i ensemble med solister ur kören. Sammantaget en genomtänkt och vacker tolkning av ett enastående uttrycksfullt verk.
|
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!