Musik av Fredrik Österling

Ett flĂ€ckfritt och nonchalant men respektfullt framförande av Fredrik Österlings musik, skriver Johan Landgren om LinnĂ©-kvintettens konsert.

Kultur och Nöje2007-02-17 00:01
Torsdagens konsert i AlfvĂ©nsalen, med LinnĂ©kvintetten och tonsĂ€ttaren Fred­rik Österling, visade sig i sjĂ€lva verket vara mer Ă€n en konsert: den var ocksĂ„ förelĂ€sning, bokrelease och estetiskt debattinlĂ€gg.
KvĂ€llen inleddes med att Österling lĂ€ste ett avsnitt ur sin nyutgivna roman Den musiska fronten, enligt pressreleasen "en skröna om det svenska klassiska musiklivet och dess konstigheter". DĂ€refter bjöds publiken in till en guidad tur genom skapandeprocessen, dĂ€r fritt förelĂ€sande om musik och komposition illustrerades med levande ljudexempel av brasskvintetten. HĂ€r visade tonsĂ€ttaren och ensemblen att de inte bara Ă€r musikaliskt, utan ocksĂ„ socialt, mycket samspelta.

Österling passade ocksĂ„ pĂ„ att ge ett klingande svar pĂ„ Camilla Lundbergs und­ran i DN hĂ€rom veckan, om varför minimalism, puls och svĂ€ng Ă€r tabu i svenska konstmusikkretsar.
Fredrik Österlings ambition Ă€r att föra in verkligheten, med dess ljud, processer och dynamik, i musiken. Och kvĂ€llens huvudnummer, uruppförandet av Livre des cuivres, var ocksĂ„ rikt pĂ„ ljudimitation och kopplingar till mĂ€nniskan och vardagen. Första satsen, Vouloir, tog formen av ett samtal som urartar i ett allt intensivare tjatter, och i La vie en rose uppmĂ„lades ett hektiskt collage av storstadsljud, komplett med flĂ„sande andetag i instrumentens munstycken. Proust avant Kafka bjöd pĂ„ lĂ„gt mullrande klanger i trombon och tuba som fick en lĂ€cker resonans i rummet.

Harmoniska Dans les cloches blev en andningspaus dĂ€r publiken, som Österling inte helt utan ironi uttryckte det, "Ă„r bada i C dur". Kvintettens skickligt försiktiga spel i svaga nyanser erbjöd en frid vars effekt bara förstĂ€rktes av att den i sammanhanget kĂ€ndes ack sĂ„ brĂ€cklig. HĂ€r lyste framför allt Paul HĂ€gglöfs trumpetspel i exakt fraserade, kĂ€nsliga stötar.
Österling vill visa att konstmusiken Ă€r en levande kraft, och att den estetiska upplevelsen i högsta grad Ă€r nĂ„got subjektivt. SĂ„ fick LinnĂ©kvintetten förutom musiker ocksĂ„ vara mĂ€nni­skor med egen personlighet, med tubaisten Sami Al Fakir, som agerade ensemb­lens pajas, i spetsen. Överlag stod kvintetten för ett flĂ€ckfritt och nonchalant men respektfullt framförande av den stilistiskt vĂ€xlande och bitvis mycket krĂ€vande musiken.

UpplĂ€gget med konsert, bokrelease, förelĂ€sning och reflexion över musikens natur och syfte gav ett nĂ„got splittrat intryck, som om man försökte tĂ€cka alla tĂ€nkbara vinklar pĂ„ samma gĂ„ng. Men sĂ„ Ă€r Österlings idealmusik inte bara musik: den förgrenar sig pĂ„ olika hĂ„ll ut i vardagen, med all dess smuts och banalitet men ocksĂ„ skönhet, och fĂ„r vĂ€xelverka med verkligheten.
Linnékvintetten
Alfvénsalen, Uppsala
SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!