Enligt ledaren David Grimal gör frånvaron av en dirigent att alla musiker får ett större ansvar.
I början av 2000-talet gick karriären lysande för David Grimal. Som soloviolinist reste han världen runt och uppträdde med många av världens mest berömda och presigefulla orkestrar. Men något saknades. Den varma kontakten med andra människor.
– Att resa runt i den klassiska musikvärlden på det viset blir som att befinna sig i en artificiell verklighet. Det kändes som att alla relationer jag hade med andra människor var konstgjorda. Orkestrarna hade sitt, dirigenterna gjorde sin grej och så vidare. Det är en livsstil som inte fungerar i längden, åtminstone inte för mig, säger David Grimal.
Lösningen blev att starta Les Dissonances, som först bara var en strängkvartett, men sedan utvidgades till en orkester. Nu varvar de uppträdanden som orkester och kvartett.
– Jag gör en del solistframträdanden fortfarande och det är kul att göra någon gång ibland, men inte hela tiden. Jag behöver göra olika saker, som att spela i kvartett och med en orkester där jag känner mig hemma. Med Les Dissonaces har jag fått ett tydligare sammanhang.
När Les Dissonances spelar på Konserthuset i Uppsala på söndag står tre violinkonserter av Mozart på programmet och ambitionen är att det ska låta som det gjorde när kompositören var verksam på 1700-talet. Det gör man bland annat genom att inte ha någon dirigent, vilket man oftast inte hade på den tiden.
– Det gör att alla är mer delaktiga och mer uppmärksamma på detaljerna. Alla instrument är med hela tiden, lite mer som i ett rockband. Det blir mer levande, säger David Grimal.
De försöker också frigöra sig från konventionerna som har skapats sedan musiken skrevs.
– Vi närmar oss musiken som att vi är de första som någonsin kommit i kontakt med den, som att Mozart skrev den till oss.
David Grimal började spela violin när han var fem år, men till skillnad från vad man kan tro kommer han inte från en musikerfamilj. Musiken fanns kring honom under hela uppväxten, men det var hans eget initiativ att börja spela. Varför han valde violin minns han inte. Inte heller vart han hörde en snutt av Schubert som påverkade honom starkt när han var barn.
– Men jag minns varför jag valde att bli musiker. Därför att det är svårt att tänka sig en bättre sysselsättning än att spela för människor och sprida positiv energi med musiken. Det är en bra sak att ägna livet åt, säger han.