Några av dem får scenpremiär när han inleder sin Europaturné på Gitarrfestivalens vårkonsert på Konserthuset den 26 april.
– Den största utmaningen var att sätta min prägel på låtarna utan att grundkänslan i dem gick förlorad. Jag ville att båda världarna skulle mötas, min och deras, och jag är nöjd med hur det blev. En sak som är säker är i alla fall att ingen av alla tidigare The Beatles-tolkningar har låtit som mina, säger Al Di Meola.
För att få till den rätta känslan under inspelningen av albumet, som kommer att heta All your life, hyrde Al Di Meola tid i klassiska Abbey Road Studios, där The Beatles spelade in sina samtliga album, och det blev mer Londonvistelse än vad det först var tänkt.
– Planen var att jag skulle starta inspelningen där för att hitta det rätta soundet i en passande inramning, men studion var så överväldigande bra att jag blev tvungen att spela in hela albumet där. Jag hade tänkt fortsätta i en studio i New York, men ljudet är så unikt att det inte går att återskapa någon annanstans. Och det var förstås fantastiskt att få spela in där. Bara att få vistas i den miljön var stort för mig. När jag började fundera över projektet visste jag inte ens om studion fanns kvar längre.
Har den använts hela tiden sedan 60-talet?
– Om jag har förstått det rätt så har den varit i gång hela tiden, men på senare år spelar de mest in musik för film och tv-serier där. I och med den vikande CD-försäljningen är det inte så många artister som har råd att lägga så mycket pengar på skivinspelningar. Det blev dyrt för mig också, men det kändes viktigt att göra det ordentligt.
Al Di Meloa började spela gitarr när han var nio år gammal och fick enligt honom själv en idealisk musikutbildning genom en lärare som var jazzmusiker samtidigt som han lyssnade på och spelade pop och rock som han hörde på systerns skivor och radion. Genombrottet som gitarrist kom när han 1974 började spela i Chick Coreas band Return to Forever, som han spelade med i två år. Med soloskivorna Land of the midnight sun (1976) och Elegant gypsy (1977) gjorde han sig känd för att blanda in musiktraditioner från Medelhavsländerna, som flamenco, i jazzen. Senare också för att experimentera med latinamerikansk musik.
– När jag kom in på mer avancerad musik kom jag bort från The Beatles, men när jag på senare år började lyssna på dem igen slogs jag av att jag tyckte att det var lika bra som jag tyckte som grabb. Det är häftigt med The Beatles. Musiken känns lika aktuell i dag som den gjorde när den kom.
All my loving, I am the walrus, With a little help from my friends, And I love her, A day in the life och Blackbird är några av låtarna som tolkas på albumet och en del av dem kommer att spelas i Uppsala. Konserten som heter Från The Beatles till Piazzolla kommer att innehålla en blandning av The Beatles-låtar och låtar från hela Al Di Meolas karriär. Eftersom Uppsalakonserten är den första på vårens Europaturné blir det också scenpremiär för Al Di Meolas tolkningar.
– Hur många låtar vi gör med hela bandet tillsammans hänger på hur mycket vi hinner repa innan turnén, men annars kör jag helt enkelt några fler som solonummer, säger Al Di Meola.
Det största ögonblicket för gitarristen under The Beatles-projektet utspelade sig dock i The Hamptons utanför New York. I en paus i inspelningsarbetet för sommaren hyrde Di Meola ett hus i kustområdet under ett par veckors semester.
– Det finns tusentals hus i The Hamptons och så råkade jag hyra ett precis bredvid Paul McCartney. Vad är oddsen? Det första jag såg när jag kom dit första dagen var att han var ute på uppfarten med några vänner och jag kunde gå dit och berätta att jag höll på att spela in en skiva med The Beatles-låtar i Abbey Road Studios. När jag stod och pratade med honom trodde jag ett tag att det bara var en dröm.