Brittisk-srilankesiska M.I.A.:s nya album sägs ha föregåtts av skrivkramp. Utan att veta hur det gick till är det lätt att föreställa sig krampen som en propp som plötsligt gick ur, med ett våldsamt flöde som resultat. Det låter så.
Matangi är mörkt, kaosartat och på sina ställen lysande. Den råa tyngden i dubbiga Karmageddon, den förvridna bhangran i titelspåret tillhör det bästa hon gjort. Samtidigt är Matangi ett utmattande album, man kan behöva vila efter lyssning. Tur då att ett album som är så fullständigt eget, kompromisslöst och humoristiskt är väl värt en släng av intrycksorsakad huvudvärk.