Stora gitarrnamn i all ära, men även Steve Vai och Pepe Romero har börjat någonstans. Därför är det roligt att man lyfter fram yngre lovande gitarrister, i tävlingen Unga förmågor. ”Festivalens roligaste konsert”, tyckte konferencieren Torbjörn Ivarsson och nog bjöd morgondagens stjärnor på mängder av klanger, traditioner och känslouttryck.
Stockholmaren Rasmus Vamos Fecher började spela klassisk gitarr som nioåring och har studerat för lärare som Göran Söllscher och Bo Hansson. Han började med en lugn och mjuk Sonata for guitar av italienske Mario Castelnuovos-Tedescos. Att vara först ut är förstås nervöst och nog kunde scennerverna anas när fingrarna slant vid ett par tillfällen. Han fann sig dock snabbt och i Francicso Tarregas Recuerdos de la Alhambra doftade tremolospelet av spanska varma nätter.
Något helt annat blev det när det var dags för nästa finalist, Madelene Eliasson och hennes egenkomponerade gitarrpop. Precis som förebilden Tallest man on earth, hade hon en sällsynt symbios mellan sång och gitarr där båda fick glänsa utan att ta ljuset från varandra.
− Jag har stått på Konserthusets scen en gång tidigare, när jag var med i Popkollo för många år sedan. Då spelade jag inte gitarr, och jag vill inte ens minnas hur det lät, berättade hon.
Och plötsligt känner jag igen henne! Då lite kortare och med annan hårfärg satt hon bakom trumsetet. Själv var jag vikarierande lärare på musiklägret Popkollo och hade Madelene Eliasson som elev. Det gläder mig att hon gått vidare från min taffliga gitarrundervisning och utvecklats till denna förmåga.
Den klassiska gitarristen Jonatan Bougt har även han studerat för Bo Hansson och just nu utbildar han sig vid Royal College of Music i London. Med stor inlevelse spelade han tre svårspelade verk av kubanske tonsättaren Leo Brouwer, där klassiskt blandades med modernt och kubanska rytmer. Särskilt i den dramatiska toccatan imponerade Bougt med stor fingerfärdighet, snabba byten och tvära känslokast.
Självlärda Sarah Longfield hade rest ändå från USA och gav konserten ytterligare en dimension. Med förinspelad bakgrundsmusik bjöd hon på rockkonsert och virtuosa elgitarrsolon. Tyvärr lämnade ljudet en del att önska och gitarren dränktes ofta av den förinspelade musiken. Man kunde dock se hur fingrarna blixtsnabbt rörde sig över gitarrhalsen.
− De håller en otroligt hög nivå. Vi brukar ha tre finalister men i år var de så duktiga att det blev fyra, berättade festivalledaren Klaus Pontvik.
Vinnaren i tävlingen utses av en jury och presenteras på festivalens hemsida under söndagskvällen.