Som 8-åring överlevde Libby Day massakern på sin familj på deras ensliga jordbruk i Kansas. Uppmuntrad av åklagarna vittnade hon mot sin äldre bror Ben, som dömdes för mordet på hennes mamma och två systrar.
Ben var en tonåring som lyssnade på hårdrock och umgicks med satansdyrkare, något som ansågs vara bevis nog för att han var kapabel att mörda.
I hela sitt liv har Libby (Charlize Theron) försökt hantera traumat. Som ensam överlevare blev hon kändis och människor som kände sympati för henne som liten föräldralös flicka skickade pengar som hon har levt på ända tills nu, när hon är 38 år och pank. Hon träffar Lyle, en nördig kille som är med i en klubb som gräver i gamla mordfall. Bland annat nystar de i hennes historia, och de flesta medlemmarna är övertygade om Bens oskuld.
”Dark Places” är den andra filmatiseringen av en Gillian Flynnroman, efter fjolårets ”Gone Girl”. Franska regissören Gilles Paquet-Brenner har själv skrivit manus, och han har gjort en mörk och långsam thriller.
Behållningen är Charlize Therons Libby Day. En kvinnlig anti-hjälte som tillåts vara precis så full och osympatisk som hennes manliga motsvarigheter brukar vara.
Det största problemet med ”Dark Places” är att den aldrig lyckas skildra den amerikanska södern på ett existentiellt plan, trots att berättelsen är klart färgad av sin omgivning. Där exempelvis den första säsongen av ”True Detective” eller den fantastiska dokumentären ”Searching for the Wrong-Eyed Jesus” borrar i de mest gudsförgätna platserna i dessa religiösa trakter, blir det som om ”Dark Places” bara skrapar lite på ytan, men lyckas aldrig placera historien i sin rätta kontext.