Möjliga dansgolvshitar blir slackerpop

Eklektikern Beck, har kastat sig hit och dit i musikströmmen sedan genombrottet med Mellow gold 1994. Det har bland annat inneburit glittrig neonfunk på albumet Midnite vultures och singer-songwritermelankoli på albumet Sea change. Under 2000-talet har hans aktier dock varit ganska låga och bland annat just därför är hans samarbete med producenten Danger Mouse (som bland annat stökat till det med Gnarls Barkley) på nya albumet något som gör att man studsar till lite.
Albumets titel Modern guilt avslöjar att allt inte är blommor och välklippta gräsmattor. Men mörkret är förpackat i ett slags långsam lo-fi-version av funkrock, som faktiskt kan påminna om just Midnite vultures - utan den spexiga och färgglada elektroniska vinkeln.
Titelspåret Modern guilt närmar sig nästan dansant och är det närmaste en jättehit Beck har varit på länge, med sina studsiga trummor och sin klistriga slinga på gitarren. En annan höjdpunkt är den smutsigt funkiga Soul of a man med sina Beatlesliknande sångpålägg, medan den mer svårlyssnade Replica är mer introvert jazzig.
Det var länge sedan Beck verkade ha något behov av att överrösta den stora musikströmmen, och han kommer förmodligen inte att göra nu heller. Det gör förstås ingenting, det är ett sympatiskt drag att göra ett album som innehåller potentiella dansgolvshittar förklädda till lågmäld slackerpop.

Möjliga dansgolvshitar blir slackerpop

Pop/eklektiskt.Titelspåret Modern guilt närmar sig nästan dansant och är det närmaste en jättehit Beck har varit på länge, med sina studsiga trummor och sin klistriga slinga på gitarren, tycker Johanna Åberg.