– För första gången sedan 2009 har jag skapat ett längre solo. I "Ichos" har jag med slagverkaren Mika Takehara som spelar live och tillsammans med elektronica. Verket hade urpremiär för två veckor sedan på Dansmuseet i Stockholm, men vi har bearbetat det för vanlig scen, med en annan ljussättning bland annat, berättar Virpi Pahkinen.
Hennes verk har omskrivits med termer som "andlös klarhet" och "konstnärlig skärpa". För egen del upplever jag dem som reflekterande och lite inåtvända, men de har ofta en intensivt estetisk framtoning vad gäller kostym, ljussättning och inte minst själva rörelserna. Men Virpi Pahkinen vill ogärna prata om innehållet i sin dans, vad de olika verken betyder.
– Dansen, den handlar om dig, säger hon.
– I mina rörelser kan du se en hummer som klämmer till i splitboxning, eller ett tempel som vandrar. En del skum humor och egensinnig harmoni. Jag hoppas att min dans kan ge nya perspektiv på kroppen. Och jag vet att de allra första minuterna av ett verk är de allra viktigaste för att fånga publikens intresse.
I det andra verket som ska visas, "Fold" dansar hon tillsammans med Fredrik Quiñones. Medan Virpi Pahkinen mest kan sägas hålla på med nutida dans så har han sin bakgrund inom streetdans.
– Jag satt på ett café och såg honom genom fönstret. Det var något med hans utstrålning och sätt att gå som gjorde att jag tänkte att han är min dansare. Men jag visste inte ens att han var yrkesdansare, berättar hon.
– Ibland handlar det om ögonblicket istället för evighetslånga auditions. Nu gör vi "Fold". tillsammans.
"Fold" har tidigare getts på Liljevalchs konsthall, bland Berit Lindbergs skulpturer. Men på Konserthusets scen får dansarna klara sig utan dem.
När Virpi Pahkinen var i gymnasieåldern höll hon mest på att spela piano. Det var hennes danslärare i Helsingfors som förmådde henne att söka till Danshögskolan i Stockholm, där hon kom in på koreografilinjen 1989. Sedan examen några år senare har hon gjort koreografi till åtskilliga verk, där hon har medverkat själv i olika kostellationer. Virpi Pahkinen har turnérat över hela världen och också gjort konstfilm med dans.
– Dansen är själens språk. Med den kan man kommunicera till de delar av hjärnan som man inte kommer åt med ord.
Till den digra listan av dansare, koreograf, filmare och pianist kan hon också tillfoga författare också. Hon romandebuterade 2013 med "Ormbäraren". Kanske blir det fler böcker. Virpi Pahkinen lämnar det öppet.
susanne.sigroth-lambe@unt.se