BO-INGVAR KOLLBERG: Müller i centrum i Frankfurt

Att den skulle vara vackrast var det ingen som hävdade. Men däremot att den var störst och viktigast av alla. Lovorden visste inga gränser över den i söndags avslutade Bokmässan i Frankfurt. I varje fall inledningsvis. Förbundskansler Merkel var där, förbundsstaten Hessens ministerpresident Roland Koch och Kinas ställföreträdande statspresident Xi Jinping. Ändå märktes här och var att den rådande ekonomiska krisen hade satt sina spår. Några av de stora förlagen ställde in sina traditionella fester. Färre författare hade bjudits in. Det mesta var dock sig likt och innebar som vanligt en överväldigande upplevelse. Man skulle behöva en bibliotekarie i hjärnan för att sortera alla intryck och kunna plocka fram dem vid behov.

Nobelpristagaren Herta Müllers närvaro kom att ställa den planerade inhemska, tyska storhändelsen i skuggan, 20-årsminnet av Murens fall 1989. Herta Müller framträdde vid flera tillfällen. Hon berättade om sitt samarbete för den nya romanen Atemschaukel med rumänske poeten Oskar Pastior. Hur de planerat boken tillsammans och på ett stipendium besökt det läger där Pastior vistades i fem år. Hon visade bilder från vistelsen i Ukraina och vid koksfabrikerna. Det var han som hade velat resa dit. De hade en flygbiljett klar. Ifall han inte hade orkat med återkomsten. Men ingenting hände.

Den starkaste upplevelsen var Pastior själv, berättade Herta Müller. Hur han åt helt odisiplinerat och struntade i sin sockersjukdom. Som för att ära själva ätandet! I pantomimer återskapade han hur det hade varit: kön till måltiderna eller när han legat i gräset och tittat rakt upp i himlen. Jag fick också veta i skala 1:1 hur man skyfflar koks för att skona ryggen. Pastior hade kvar minnet i sin kropp. Också av hungern, den allra värsta erfarenheten från lägertiden. Och knappast kan någon annan än en Nobelpristagare i litteratur beskriva förhållandena så att skyffeln framstår som sked och kolet som sovel. Så mitt i skeendet placerades lyssnarna, när Herta Müller läste ur sin bok.
Det var inte utan att det fanns en bismak kvar från diktaturen i öst under Stalin och dennes Gulag, när årets gästland med sina 3 000 deltagare framträdde på mässan. Under senare tid har tolv journalister och författare häktats i Kina. Ett 50-tal oppositionella befinner sig i fängelse eller arbetsläger. Några av dem som utvisats fanns med i Frankfurt, däribland Bei Ling, som i dag lever i USA. Att polisbevakningen var så intensiv den här gången, hörde samman med rädslan för demonstrationer och protestaktioner. Väskorna kontrollerades, kravallstaket stod utplacerade. Men det var mest en grupp fredliga anhängare till Falun Gong som drog på sig uppmärksamhet.

Den tyska bokhandelns fredspris hör till Frankfurtmässans begivenheter. Det har funnits i 60 år och tillföll denna gång italienaren Claudio Magris. Vad man vill belöna är dennes insatser för den mellaneuropeiska kulturen och dess mångfald. Det är säkert ingen tillfällighet att Mellan- och Östeuropa uppmärksammats i litterära prissammanhang de senaste åren. Fjolårets tyska bokpristagare Uwe Tellkamp är uppvuxen i DDR och detsamma gäller för detta års Kathrin Schmidt. Herta Müller har rumänska rötter. Alla tre författarna har erfarenheter av tvång, ofrihet och övervakning. Det är ur upplevelser av det slaget som Europas viktigaste litteratur för närvarande kommer till.

Bo-Ingvar Kollberg: Müller i centrum i Frankfurt

FRANKFURTMÄSSAN. Störst och viktigast. Lovorden visste inga gränser över den i söndags avslutade Bokmässan i Frankfurt. Bo-Ingvar Kollberg var på plats.