Mitt livs nåväl

Bröllop är ingenting som man stökar undan med vänsterhanden, åtminstone inte i amerikanska filmer. Katherine Heigl spelar Jane, den ständiga brudtärnan. Hela 27 gånger har hon varit brudtärna och hjälp till med bröllopsarrangemang. Bröllop nummer 28 som Jane ska fixa är mellan hennes yngre syster, spelad av Malin Åkerman, och den man hon själv länge varit hemligt förälskad i, nämligen hennes chef, gestaltad av Edward Burns. Det blir plågsamt för henne, i synnerhet som syskonrivaliteten aldrig riktigt retts ut mellan systrarna.
Visst påminner det om vilken kioskroman som helst eller berättelserna i den saligen avsomnade tidningen Mitt livs novell. Och när den stilige, cyniske bröllopsjournalisten, spelad av James Marsden, gör entré i handlingen, är det bara att invänta det ytterligt förutsägbara slutet. Helt enligt chick litmall går det förstås lite upp och ned i känslolägena innan dess.

Det är dock flyt och rytm i berättandet, kanske därför att en av Hollywoods flitigaste koreografer, Anne Fletcher, hållit i regityglarna.
Men själva berättelsen passar egentligen bäst för dem i Barbieåldern och för den som är besatt av bröllop, förstås. I USA är det dock åldersgräns för filmen, bland annat på grund av sexreferenser i dialogen. Handlingen känns dock dammigt föråldrad och lämnar mig tämligen kallsinnig. Att det ska vara så svårt att göra en smart, romantisk komedi för vår egen tid.

Mitt livs nåväl

Enligt Susanne Sigroth-Lambe passar 27 dresses bäst för dem i Barbieåldern och för den som är besatt av bröllop.