Misstag präglar 6 points

Det är alltid sorgligt att se genuin vilja gå om intet på grund av rent hantverksmässiga tillkortakommanden. I regidebutanten Anette Winblads 6 points finns så många brister att skulden måste falla på alla i produktionsledet: från producent Thomas Samuelsson via manusförfattare Emma Knowles och Sara Nasiell till regissör Winblad och ljudläggare Olle Unnerstad.Dialog och karaktärsutveckling är lika klumpigt tillyxade som ljudbearbetningens märkligheter (lägg märke till hur bakgrundsmusiken beter sig när folk pratar). Anette Winblad står sannerligen inte ensam ansvarig för det misslyckande som 6 points är. Rader av klichéerI berättelsen om de tre barndomsvännerna Michelle, Anna och Petra (Susanna Carlstedt, Johanna Granström, Erica Carlson) som kommit en bit in i vuxenlivet finns snart sagt alla klichéer man kan tänka sig i sammanhanget. Lättklätt kuddkrig i sängen? Japp. Uttråkad blick under trist samlag? Japp. Svartsjuk pojkvän som också är otrogen? Japp. Täckjackeklädd hundägare som skakar på huvudet åt upptågen? Japp. Att man efter våldtäkt klär av sig naken på en brygga i gryningsljuset? Japp. Men så finns här också några ögonblick av genuin pricksäkerhet. Som när den distanserade mamman ger pianot en hastig klapp istället för att krama sin dotter adjö. Eller Erica Carlson som nästan hela tiden är där även med ögonen, inte bara i repliken. Hon är en uppenbar talang, porträttet av storasystern i Fucking Åmål var inte bara ett lyckoskott tack vare god personregi. Att hon måste säga saker som ingen skådespelare skulle kunna göra något trovärdigt av är en annan sak ("Anna behöver inte onanera, hon har ju Patrik som driver henne till extas varje dag").Betraktelse utifrånDessa ögonblick, när man ser vad filmen skulle kunna vara, gör det bara ännu svårare att se 6 points. Ibland är det rent plågsamt att uppleva hur all den vilja som ryms i filmen att berätta något viktigt obarmhärtigt slås sönder av oförmågan att vända de slitna klichéerna till något fruktbart. Jämför man med Baker Karims liknande — men råare, mer lyckade och betydligt mindre anspråksfulla — Fyra kvinnor (2001) ser 6 points ut som en betraktelse utifrån, den är iakttagande istället för deltagande. Att slutet är som klippt ur något avsnitt av Beverly Hills understryker bara de problem filmen har med att verkligen förflytta sig från beskrivande moraliteter till gestaltning.